Psalmorum 109
1 In finem, Psalmus David.
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 Deus laudem meam ne tacueris: quia os peccatoris, et os dolosi super me apertum est.
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 Locuti sunt adversum me lingua dolosa, et sermonibus odii circumdederunt me: et expugnaverunt me gratis.
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 Pro eo ut me diligerent, detrahebant mihi: ego autem orabam.
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 Et posuerunt adversum me mala pro bonis: et odium pro dilectione mea.
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Constitue super eum peccatorem: et diabolus stet a dextris eius.
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 Cum iudicatur, exeat condemnatus. et oratio eius fiat in peccatum.
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 Fiant dies eius pauci: et episcopatum eius accipiat alter.
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 Fiant filii eius orphani: et uxor eius vidua.
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 Nutantes transferantur filii eius, et mendicent: et eiiciantur de habitationibus suis.
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 Scrutetur fœnerator omnem substantiam eius: et diripiant alieni labores eius.
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 Non sit illi adiutor: nec sit qui misereatur pupillis eius.
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 Fiant nati eius in interitum: in generatione una deleatur nomen eius.
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 In memoriam redeat iniquitas patrum eius in conspectu Domini: et peccatum matris eius non deleatur.
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 Fiant contra Dominum semper, et dispereat de terra memoria eorum:
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 pro eo quod non est recordatus facere misericordiam.
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 Et persecutus est hominem inopem, et mendicum, et compunctum corde mortificare.
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 Et dilexit maledictionem, et veniet ei: et noluit benedictionem, et elongabitur ab eo. Et induit maledictionem sicut vestimentum, et intravit sicut aqua in interiora eius, et sicut oleum in ossibus eius.
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 Fiat ei sicut vestimentum, quo operitur: et sicut zona, qua semper præcingitur.
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 Hoc opus eorum, qui detrahunt mihi apud Dominum: et qui loquuntur mala adversus animam meam.
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 Et tu Domine, Domine, fac mecum propter nomen tuum: quia suavis est misericordia tua. Libera me
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 quia egenus, et pauper ego sum: et cor meum conturbatum est intra me.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 Sicut umbra cum declinat, ablatus sum: et excussus sum sicut locustæ.
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 Genua mea infirmata sunt a ieiunio: et caro mea immutata est propter oleum.
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 Et ego factus sum opprobrium illis: viderunt me, et moverunt capita sua.
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Adiuva me Domine Deus meus: salvum me fac secundum misericordiam tuam.
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 Et sciant quia manus tua hæc: et tu Domine fecisti eam.
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 Maledicent illi, et tu benedices: qui insurgunt in me, confundantur: servus autem tuus lætabitur.
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Induantur qui detrahunt mihi, pudore: et operiantur sicut diploide confusione sua.
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 Confitebor Domino nimis in ore meo: et in medio multorum laudabo eum.
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 Quia astitit a dextris pauperis, ut salvam faceret a persequentibus animam meam.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
