Psalmorum 107
1 Alleluia. Confitemini Domino quoniam bonus: quoniam in sæculum misericordia eius.
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Dicant qui redempti sunt a Domino, quos redemit de manu inimici: et de regionibus congregavit eos:
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 A solis ortu, et occasu: ab aquilone, et mari.
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 Erraverunt in solitudine in inaquoso: viam civitatis habitaculi non invenerunt,
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 Esurientes, et sitientes: anima eorum in ipsis defecit.
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 Et clamaverunt ad Dominum cum tribularentur: et de necessitatibus eorum eripuit eos.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Et deduxit eos in viam rectam: ut irent in civitatem habitationis.
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 Confiteantur Domino misericordiæ eius: et mirabilia eius filiis hominum.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 Quia satiavit animam inanem: et animam esurientem satiavit bonis.
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 Sedentes in tenebris, et umbra mortis: vinctos in mendicitate, et ferro.
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 Quia exacerbaverunt eloquia Dei: et consilium Altissimi irritaverunt.
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 Et humiliatum est in laboribus cor eorum: infirmati sunt, nec fuit qui adiuvaret.
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 Et clamaverunt ad Dominum cum tribularentur: et de necessitatibus eorum liberavit eos.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 Et eduxit eos de tenebris, et umbra mortis: et vincula eorum dirupit.
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 Confiteantur Domino misericordiæ eius: et mirabilia eius filiis hominum.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 Quia contrivit portas æreas: et vectes ferreos confregit.
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Suscepit eos de via iniquitatis eorum: propter iniustitias enim suas humiliati sunt.
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 Omnem escam abominata est anima eorum: et appropinquaverunt usque ad portas mortis.
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 Et clamaverunt ad Dominum cum tribularentur: et de necessitatibus eorum liberavit eos.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Misit verbum suum, et sanavit eos: et eripuit eos de interitionibus eorum.
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 Confiteantur Domino misericordiæ eius: et mirabilia eius filiis hominum.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 Et sacrificent sacrificium laudis: et annuncient opera eius in exultatione.
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Qui descendunt mare in navibus, facientes operationem in aquis multis.
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 Ipsi viderunt opera Domini, et mirabilia eius in profundo.
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 Dixit, et stetit spiritus procellæ: et exaltati sunt fluctus eius.
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 Ascendunt usque ad cælos, et descendunt usque ad abyssos: anima eorum in malis tabescebat.
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 Turbati sunt, et moti sunt sicut ebrius: et omnis sapientia eorum devorata est.
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 Et clamaverunt ad Dominum cum tribularentur, et de necessitatibus eorum eduxit eos.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Et statuit procellam eius in auram: et siluerunt fluctus eius.
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 Et lætati sunt quia siluerunt: et deduxit eos in portum voluntatis eorum.
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 Confiteantur Domino misericordiæ eius: et mirabilia eius filiis hominum.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 Et exaltent eum in ecclesia plebis: et in cathedra seniorum laudent eum.
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Posuit flumina in desertum: et exitus aquarum in sitim.
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 Terram fructiferam in salsuginem, a malitia inhabitantium in ea.
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Posuit desertum in stagna aquarum: et terram sine aqua in exitus aquarum.
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 Et collocavit illic esurientes: et constituerunt civitatem habitationis.
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 Et seminaverunt agros, et plantaverunt vineas: et fecerunt fructum nativitatis.
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Et benedixit eis, et multiplicati sunt nimis: et iumenta eorum non minoravit.
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 Et pauci facti sunt: et vexati sunt a tribulatione malorum, et dolore.
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 Effusa est contemptio super principes: et errare fecit eos in invio, et non in via.
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 Et adiuvit pauperem de inopia: et posuit sicut oves familias.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 Videbunt recti, et lætabuntur: et omnis iniquitas oppilabit os suum.
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Quis sapiens et custodiet hæc? et intelliget misericordias Domini?
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
