Proverbiorum 31
1 Verba Lamuelis regis. Visio, qua erudivit eum mater sua.
Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
2 Quid dilecte mi, quid dilecte uteri mei, quid dilecte votorum meorum?
Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
3 Ne dederis mulieribus substantiam tuam, et divitias tuas ad delendos reges.
Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
4 Noli regibus, o Lamuel, noli regibus dare vinum: quia nullum secretum est ubi regnat ebrietas.
O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
5 et ne forte bibant, et obliviscantur iudiciorum, et mutent causam filiorum pauperis.
Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
6 Date siceram mœrentibus, et vinum his, qui amaro sunt animo:
Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
7 bibant, et obliviscantur egestatis suæ, et doloris sui non recordentur amplius.
Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
8 Aperi os tuum muto, et causis omnium filiorum qui pertranseunt:
Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
9 aperi os tuum, decerne quod iustum est, et iudica inopem et pauperem.
Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
10 Mulierem fortem quis inveniet? procul, et de ultimis finibus pretium eius.
Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
11 Confidit in ea cor viri sui, et spoliis non indigebit.
Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
12 Reddet ei bonum, et non malum, omnibus diebus vitæ suæ.
Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
13 Quæsivit lanam et linum, et operata est consilia manuum suarum.
Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
14 Facta est quasi navis institoris, de longe portans panem suum.
Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
15 Et de nocte surrexit, deditque prædam domesticis suis, et cibaria ancillis suis.
Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
16 Consideravit agrum, et emit eum: de fructu manuum suarum plantavit vineam.
Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
17 Accinxit fortitudine lumbos suos, et roboravit brachium suum.
Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
18 Gustavit, et vidit quia bona est negotiatio eius: non extinguetur in nocte lucerna eius.
Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
19 Manum suam misit ad fortia, et digiti eius apprehenderunt fusum.
Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
20 Manum suam aperuit inopi, et palmas suas extendit ad pauperem.
Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
21 Non timebit domui suæ a frigoribus nivis: omnes enim domestici eius vestiti sunt duplicibus.
Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
22 Stragulatam vestem fecit sibi: byssus, et purpura indumentum eius.
Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
23 Nobilis in portis vir eius, quando sederit cum senatoribus terræ.
Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
24 Sindonem fecit, et vendidit, et cingulum tradidit Chananæo.
Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
25 Fortitudo et decor indumentum eius, et ridebit in die novissimo.
Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
26 Os suum aperuit sapientiæ, et lex clementiæ in lingua eius.
Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
27 Consideravit semitas domus suæ, et panem otiosa non comedit.
Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
28 Surrexerunt filii eius, et beatissimam prædicaverunt: vir eius, et laudavit eam.
Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
29 Multæ filiæ congregaverunt divitias: tu supergressa es universas.
Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
30 Fallax gratia, et vana est pulchritudo: mulier timens Dominum ipsa laudabitur.
Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
31 Date ei de fructu manuum suarum: et laudent eam in portis opera eius.
Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
