< Proverbiorum 29 >
1 Viro, qui corripientem dura cervice contemnit, repentinus ei superveniet interitus: et eum sanitas non sequetur.
Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
2 In multiplicatione iustorum lætabitur vulgus: cum impii sumpserint principatum, gemet populus.
När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
3 Vir, qui amat sapientiam, lætificat patrem suum: qui autem nutrit scorta, perdet substantiam.
Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
4 Rex iustus erigit terram, vir avarus destruet eam.
Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
5 Homo, qui blandis, fictisque sermonibus loquitur amico suo, rete expandit gressibus eius.
Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
6 Peccantem virum iniquum involvet laqueus: et iustus laudabit atque gaudebit.
En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
7 Novit iustus causam pauperum: impius ignorat scientiam.
Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
8 Homines pestilentes dissipant civitatem: sapientes vero avertunt furorem.
Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
9 Vir sapiens, si cum stulto contenderit, sive irascatur, sive rideat, non inveniet requiem.
När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
10 Viri sanguinum oderunt simplicem: iusti autem quærunt animam eius.
De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
11 Totum spiritum suum profert stultus: sapiens differt, et reservat in posterum.
Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
12 Princeps, qui libenter audit verba mendacii, omnes ministros habet impios.
Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
13 Pauper, et creditor obviaverunt sibi: utriusque illuminator est Dominus.
Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
14 Rex, qui iudicat in veritate pauperes, thronus eius in æternum firmabitur.
Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
15 Virga atque correptio tribuit sapientiam: puer autem, qui dimittitur voluntati suæ, confundit matrem suam.
Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
16 In multiplicatione impiorum multiplicabuntur scelera: et iusti ruinas eorum videbunt.
Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
17 Erudi filium tuum, et refrigerabit te, et dabit delicias animæ tuæ.
Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
18 Cum prophetia defecerit, dissipabitur populus: qui vero custodit legem, beatus est.
Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
19 Servus verbis non potest erudiri: quia quod dicis intelligit, et respondere contemnit.
Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
20 Vidisti hominem velocem ad loquendum? stultitia magis speranda est, quam illius correptio.
Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
21 Qui delicate a pueritia nutrit servum suum, postea sentiet eum contumacem.
Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
22 Vir iracundus provocat rixas: et qui ad indignandum facilis est, erit ad peccandum proclivior.
En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
23 Superbum sequitur humilitas: et humilem spiritu suscipiet gloria.
En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
24 Qui cum fure participat, odit animam suam: adiurantem audit, et non indicat.
Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
25 Qui timet hominem, cito corruet: qui sperat in Domino, sublevabitur.
Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
26 Multi requirunt faciem principis: et iudicium a Domino egreditur singulorum.
Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
27 Abominantur iusti virum impium: et abominantur impii eos, qui in recta sunt via. Verbum custodiens filius, extra perditionem erit.
En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.