Proverbiorum 28
1 Fugit impius, nemine persequente: iustus autem quasi leo confidens, absque terrore erit.
Den ogudaktige flyr, och ingen jagar honom; men den rättfardige är frimodig, såsom ett ungt lejon.
2 Propter peccata terræ multi principes eius: et propter hominis sapientiam, et horum scientiam quæ dicuntur, vita ducis longior erit.
För landsens synders skull varda många förvandlingar i Förstadömen; men för deras skull, som förståndige och förnuftige äro, blifva de länge.
3 Vir pauper calumnians pauperes, similis est imbri vehementi, in quo paratur fames.
En armling, som de fattiga oförrättar, är såsom väta, den fruktena förderfvar.
4 Qui derelinquunt legem, laudant impium: qui custodiunt, succenduntur contra eum.
De som lagen öfvergifva, lofva den ogudaktiga; men de som bevara lagen, äro dem ogunstige.
5 Viri mali non cogitant iudicium: qui autem inquirunt Dominum, animadvertunt omnia.
Onde menniskor akta intet uppå rätt; men de som efter Herran fråga, de akta uppå all ting.
6 Melior est pauper ambulans in simplicitate sua, quam dives in pravis itineribus.
Bättre är en fattig, den i sine fromhet vandrar, än en rik man, den i vrångom vägom går.
7 Qui custodit legem, filius sapiens est: qui autem comessatores pascit, confundit patrem suum.
Den der lagen bevarar, han är ett förståndigt barn; men den som slösare uppehåller, han skämmer sin fader.
8 Qui coacervat divitias usuris et fœnore, liberali in pauperes congregat eas.
Den sitt gods förmerar med ocker och vinning, han församlar det dem fattigom till nytto.
9 Qui declinat aures suas ne audiat legem, oratio eius erit execrabilis.
Den sitt öra afvänder till att höra lagen, hans bön är en styggelse.
10 Qui decipit iustos in via mala, in interitu suo corruet: et simplices possidebunt bona eius.
Den som de fromma förförer in uppå en ond väg, han varder i sina grop fallandes; men de fromme skola det goda ärfva.
11 Sapiens sibi videtur vir dives: pauper autem prudens scrutabitur eum.
En rik man tycker, att han är vis; men en fattig förståndig märker honom.
12 In exultatione iustorum multa gloria est: regnantibus impiis ruinæ hominum.
När de rättfärdige hafva öfverhandena, så går det ganska väl till; men när ogudaktige uppkomma, så varder en omvändning i folkena.
13 Qui abscondit scelera sua, non dirigetur: qui autem confessus fuerit, et reliquerit ea, misericordiam consequetur.
Den sina missgerning nekar, honom varder icke väl gångandes; men den henne bekänner och öfvergifver, han skall få barmhertighet.
14 Beatus homo, qui semper est pavidus: qui vero mentis est duræ, corruet in malum.
Säll är den som städse fruktar; men den som halsstyf är, han faller i olycko.
15 Leo rugiens, et ursus esuriens, princeps impius super populum pauperem.
En ogudaktig, som öfver ett fattigt folk regerar, han är ett rytande lejon, och en girig björn.
16 Dux indigens prudentia, multos opprimet per calumniam: qui autem odit avaritiam, longi fient dies eius.
När en Förste utan förstånd är, så sker mycken orätt; men den der girighet hatar, han skall länge lefva.
17 Hominem, qui calumniatur animæ sanguinem, si usque ad lacum fugerit, nemo sustinet.
En menniska, som uppå ens själs blod orätt gör, han varder icke behållen, det han än i kulona fore.
18 Qui ambulat simpliciter, salvus erit: qui perversis graditur viis, concidet semel.
Den der i fromhet vandrar, han blifver vid sig; men den en ond väg går, han måste engång falla.
19 Qui operatur terram suam, satiabitur panibus: qui autem sectatur otium, replebitur egestate.
Den sin åker brukar, han skall få bröd nog; men den der far efter att gå fåfäng, han skall få fattigdom nog.
20 Vir fidelis multum laudabitur: qui autem festinat ditari, non erit innocens.
En trofast man varder mycket välsignad; men den der fiker efter att varda rik, han skall icke oskyldig blifva.
21 Qui cognoscit in iudicio faciem, non benefacit: iste et pro buccella panis deserit veritatem.
Anse personen är icke godt; ty han gjorde väl illa för ett stycke bröd.
22 Vir, qui festinat ditari, et aliis invidet, ignorat quod egestas superveniet ei.
Den som hastar efter rikedom, och är nidsk, han vet icke, att honom skall nöd uppåkomma.
23 Qui corripit hominem, gratiam postea inveniet apud eum magis quam ille, qui per linguæ blandimenta decipit.
Den ena mennisko straffar, han skall sedan ynnest finna, mer än den der smekrar.
24 Qui subtrahit aliquid a patre suo, et a matre: et dicit hoc non esse peccatum, particeps homicidæ est.
Den som tager ifrå fader eller moder, och säger: Det är icke synd; han är förderfvarens stallbroder.
25 Qui se iactat, et dilatat, iurgia concitat: qui vero sperat in Domino, sanabitur.
En högmodig man uppväcker träto; men den som förlåter sig uppå Herran, han varder fet.
26 Qui confidit in corde suo, stultus est: qui autem graditur sapienter, ipse salvabitur.
Den sig uppå sitt hjerta förlåter, han är en dåre; men den som går med vishet, han skall friad varda.
27 Qui dat pauperi, non indigebit: qui despicit deprecantem, sustinebit penuriam.
Den som den fattiga gifver, honom skall intet fattas; men den som sin ögon afvänder, med honom skall det fast tillbakagå.
28 Cum surrexerint impii, abscondentur homines: cum illi perierint, multiplicabuntur iusti.
När de ogudaktige uppkomma, så förgömmer sig folket; men när de förgås, så varda de rättfärdige månge.
