Job 8
1 Respondens autem Baldad Suhites, dixit:
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Usquequo loqueris talia, et spiritus multiplex sermones oris tui?
Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
3 Numquid Deus supplantat iudicium? aut Omnipotens subvertit quod iustum est?
Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 Etiam si filii tui peccaverunt ei, et dimisit eos in manu iniquitatis suæ:
Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
5 Tu tamen si diluculo consurrexeris ad Deum, et Omnipotentem fueris deprecatus:
så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
6 Si mundus et rectus incesseris, statim evigilabit ad te, et pacatum reddet habitaculum iustitiæ tuæ:
då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
7 In tantum, ut si priora tua fuerint parva, et novissima tua multiplicentur nimis.
och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
8 Interroga enim generationem pristinam, et diligenter investiga patrum memoriam:
Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
9 (Hesterni quippe sumus, et ignoramus quoniam sicut umbra dies nostri sunt super terram.)
-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
10 Et ipsi docebunt te: loquentur tibi, et de corde suo proferent eloquia.
men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
11 Numquid vivere potest scirpus absque humore? aut crescere carectum sine aqua?
"Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12 Cum adhuc sit in flore, nec carpatur manu, ante omnes herbas arescit:
Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13 Sic viæ omnium, qui obliviscuntur Deum, et spes hypocritæ peribit:
Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 Non ei placebit vecordia sua, et sicut tela aranearum fiducia eius.
Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15 Innitetur super domum suam, et non stabit: fulciet eam, et non consurget:
Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16 Humectus videtur antequam veniat Sol, et in ortu suo germen eius egredietur.
Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17 Super acervum petrarum radices eius densabuntur, et inter lapides commorabitur.
kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18 Si absorbuerit eum de loco suo, negabit eum, et dicet: Non novi te.
Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19 Hæc est enim lætitia viæ eius, ut rursum de terra alii germinentur.
Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp."
20 Deus non proiiciet simplicem, nec porriget manum malignis:
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
21 Donec impleatur risu os tuum, et labia tua iubilo.
Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
22 Qui oderunt te, induentur confusione: et tabernaculum impiorum non subsistet.
De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
