Romanos 6
1 Quid ergo dicemus? Permanebimus in peccato ut gratia abundet?
Vad skola vi då säga? Skola vi förbliva i synden, för att nåden skall bliva så mycket större?
2 Absit. Qui enim mortui sumus peccato, quomodo adhuc vivemus in illo?
Bort det! Vi som hava dött från synden, huru skulle vi ännu kunna leva i den?
3 An ignoratis quia quicumque baptizati sumus in Christo Iesu, in morte ipsius baptizati sumus?
Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till Kristus Jesus, vi hava blivit döpta till hans död?
4 Consepulti enim sumus cum illo per baptismum in mortem: ut quomodo Christus surrexit a mortuis per gloriam Patris, ita et nos in novitate vitæ ambulemus.
Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna med honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv.
5 Si enim complantati facti sumus similitudini mortis eius: simul et resurrectionis erimus.
Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse.
6 Hoc scientes, quia vetus homo noster simul crucifixus est, ut destruatur corpus peccati, et ultra non serviamus peccato.
Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.
7 Qui enim mortuus est, iustificatus est a peccato.
Ty den som är död, han är friad ifrån synden.
8 Si autem mortui sumus cum Christo: credimus quia simul etiam vivemus cum Christo:
Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva med honom,
9 scientes quod Christus resurgens ex mortuis iam non moritur, mors illi ultra non dominabitur.
eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppstått från de döda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom.
10 Quod enim mortuus est peccato, mortuus est semel: quod autem vivit, vivit Deo.
Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud.
11 Ita et vos existimate, vos mortuos quidem esse peccato, viventes autem Deo, in Christo Iesu Domino nostro.
Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus.
12 Non ergo regnet peccatum in vestro mortali corpore ut obediatis concupiscentiis eius.
Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser.
13 Sed neque exhibeatis membra vestra arma iniquitatis peccato: sed exhibete vos Deo, tamquam ex mortuis viventes: et membra vestra arma iustitiæ Deo.
Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen.
14 Peccatum enim vobis non dominabitur: non enim sub lege estis, sed sub gratia.
Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden.
15 Quid ergo? Peccabimus, quoniam non sumus sub lege, sed sub gratia? Absit.
Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under lagen, utan under nåden? Bort det!
16 Nescitis quoniam cui exhibetis vos servos ad obediendum, servi estis eius, cui obeditis, sive peccati ad mortem, sive obeditionis ad iustitiam?
I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.
17 Gratias autem Deo quod fuistis servi peccati, obedistis autem ex corde in eam formam doctrinæ, in quam traditi estis.
Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndens tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I följen den lära som har givits eder till mönsterbild,
18 Liberati autem a peccato, servi facti estis iustitiæ.
och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, haven blivit tjänare under rättfärdigheten --
19 Humanum dico, propter infirmitatem carnis vestræ: sicut enim exhibuistis membra vestra servire immunditiæ, et iniquitati ad iniquitatem, ita nunc exhibete membra vestra servire iustitiæ in santificationem.
om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghets skull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse.
20 Cum enim servi essetis peccati, liberi fuistis iustitiæ.
Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrån rättfärdighetens tjänst;
21 Quem ergo fructum habuistis tunc in illis, in quibus nunc erubescitis? Nam finis illorum mors est.
men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygens för; änden på sådant är ju döden.
22 Nunc vero liberati a peccato, servi autem facti Deo, habetis fructum vestrum in santificationem, finem vero vitam æternam. (aiōnios g166)
Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Guds tjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; och änden bliver att I undfån evigt liv. (aiōnios g166)
