Psalmorum 73
1 Psalmus Asaph. Quam bonus Israel Deus his, qui recto sunt corde!
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 Mei autem pene moti sunt pedes: pene effusi sunt gressus mei.
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 Quia zelavi super iniquos, pacem peccatorum videns.
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 Quia non est respectus morti eorum: et firmamentum in plaga eorum.
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 In labore hominum non sunt, et cum hominibus non flagellabuntur:
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Ideo tenuit eos superbia, operti sunt iniquitate et impietate sua.
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Prodiit quasi ex adipe iniquitas eorum: transierunt in affectum cordis.
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 Cogitaverunt, et locuti sunt nequitiam: iniquitatem in excelso locuti sunt.
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 Posuerunt in cælum os suum: et lingua eorum transivit in terra.
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 Ideo convertetur populus meus hic: et dies pleni invenientur in eis.
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 Et dixerunt: Quomodo scit Deus, et si est scientia in excelso?
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 Ecce ipsi peccatores, et abundantes in sæculo, obtinuerunt divitias.
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 Et dixi: Ergo sine causa iustificavi cor meum, et lavi inter innocentes manus meas:
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 Et fui flagellatus tota die, et castigatio mea in matutinis.
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 Si dicebam: Narrabo sic: ecce nationem filiorum tuorum reprobavi.
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Existimabam ut cognoscerem hoc, labor est ante me:
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 Donec intrem in Sanctuarium Dei: et intelligam in novissimis eorum.
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Verumtamen propter dolos posuisti eis: deiecisti eos dum allevarentur.
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Quomodo facti sunt in desolationem, subito defecerunt: perierunt propter iniquitatem suam.
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 Velut somnium surgentium Domine, in civitate tua imaginem ipsorum ad nihilum rediges.
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 Quia inflammatum est cor meum, et renes mei commutati sunt:
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 et ego ad nihilum redactus sum, et nescivi.
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 Ut iumentum factus sum apud te: et ego semper tecum.
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Tenuisti manum dexteram meam: et in voluntate tua deduxisti me, et cum gloria suscepisti me.
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Quid enim mihi est in cælo? et a te quid volui super terram?
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 Defecit caro mea et cor meum: Deus cordis mei, et pars mea Deus in æternum.
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 Quia ecce, qui elongant se a te, peribunt: perdidisti omnes, qui fornicantur abs te.
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 Mihi autem adhærere Deo bonum est: ponere in Domino Deo spem meam: ut annunciem omnes prædicationes tuas, in portis filiæ Sion.
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
