Psalmorum 12

1 In finem pro octava, Psalmus David. Salvum me fac Domine, quoniam defecit sanctus: quoniam diminutæ sunt veritates a filiis hominum.

För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

2 Vana locuti sunt unusquisque ad proximum suum: labia dolosa, in corde et corde locuti sunt.

Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

3 Disperdat Dominus universa labia dolosa, et linguam magniloquam.

De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

4 Qui dixerunt: Linguam nostram magnificabimus, labia nostra a nobis sunt, quis noster Dominus est?

HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

5 Propter miseriam inopum, et gemitum pauperum nunc exurgam, dicit Dominus. Ponam in salutari: fiducialiter agam in eo.

dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

6 Eloquia Domini, eloquia casta: argentum igne examinatum, probatum terræ purgatum septuplum.

»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

7 Tu Domine servabis nos: et custodies nos a generatione hac in æternum.

HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

8 In circuitu impii ambulant: secundum altitudinem tuam multiplicasti filios hominum.

Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.