Proverbiorum 29
1 Viro, qui corripientem dura cervice contemnit, repentinus ei superveniet interitus: et eum sanitas non sequetur.
Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
2 In multiplicatione iustorum lætabitur vulgus: cum impii sumpserint principatum, gemet populus.
När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
3 Vir, qui amat sapientiam, lætificat patrem suum: qui autem nutrit scorta, perdet substantiam.
Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
4 Rex iustus erigit terram, vir avarus destruet eam.
En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
5 Homo, qui blandis, fictisque sermonibus loquitur amico suo, rete expandit gressibus eius.
Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
6 Peccantem virum iniquum involvet laqueus: et iustus laudabit atque gaudebit.
När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
7 Novit iustus causam pauperum: impius ignorat scientiam.
Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
8 Homines pestilentes dissipant civitatem: sapientes vero avertunt furorem.
De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
9 Vir sapiens, si cum stulto contenderit, sive irascatur, sive rideat, non inveniet requiem.
När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
10 Viri sanguinum oderunt simplicem: iusti autem quærunt animam eius.
De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
11 Totum spiritum suum profert stultus: sapiens differt, et reservat in posterum.
En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
12 Princeps, qui libenter audit verba mendacii, omnes ministros habet impios.
En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
13 Pauper, et creditor obviaverunt sibi: utriusque illuminator est Dominus.
Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
14 Rex, qui iudicat in veritate pauperes, thronus eius in æternum firmabitur.
En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
15 Virga atque correptio tribuit sapientiam: puer autem, qui dimittitur voluntati suæ, confundit matrem suam.
Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
16 In multiplicatione impiorum multiplicabuntur scelera: et iusti ruinas eorum videbunt.
Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
17 Erudi filium tuum, et refrigerabit te, et dabit delicias animæ tuæ.
Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
18 Cum prophetia defecerit, dissipabitur populus: qui vero custodit legem, beatus est.
När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
19 Servus verbis non potest erudiri: quia quod dicis intelligit, et respondere contemnit.
En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
20 Vidisti hominem velocem ad loquendum? stultitia magis speranda est, quam illius correptio.
Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
21 Qui delicate a pueritia nutrit servum suum, postea sentiet eum contumacem.
Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
22 Vir iracundus provocat rixas: et qui ad indignandum facilis est, erit ad peccandum proclivior.
En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
23 Superbum sequitur humilitas: et humilem spiritu suscipiet gloria.
Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
24 Qui cum fure participat, odit animam suam: adiurantem audit, et non indicat.
Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
25 Qui timet hominem, cito corruet: qui sperat in Domino, sublevabitur.
Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
26 Multi requirunt faciem principis: et iudicium a Domino egreditur singulorum.
Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
27 Abominantur iusti virum impium: et abominantur impii eos, qui in recta sunt via. Verbum custodiens filius, extra perditionem erit.
En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
