Proverbiorum 26
1 Quomodo nix in æstate, et pluviæ in messe: sic indecens est stulto gloria.
Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
2 Sicut avis ad alia transvolans, et passer quo libet vadens: sic maledictum frustra prolatum in quempiam superveniet.
Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
3 Flagellum equo, et camus asino, et virga in dorso imprudentium.
Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
4 Ne respondeas stulto iuxta stultitiam suam, ne efficiaris ei similis.
Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
5 Responde stulto iuxta stultitiam suam, ne sibi sapiens esse videatur.
Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
6 Claudus pedibus, et iniquitatem bibens, qui mittit verba per nuncium stultum.
Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
7 Quomodo pulchras frustra habet claudus tibias: sic indecens est in ore stultorum parabola.
Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
8 Sicut qui mittit lapidem in acervum Mercurii: ita qui tribuit insipienti honorem.
Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
9 Quomodo si spina nascatur in manu temulenti: sic parabola in ore stultorum.
Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
10 Iudicium determinat causas: et qui imponit stulto silentium, iras mitigat.
En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
11 Sicut canis, qui revertitur ad vomitum suum, sic imprudens, qui iterat stultitiam suam.
Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
12 Vidisti hominem sapientem sibi videri? magis illo spem habebit insipiens.
När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
13 Dicit piger: Leo est in via, et leæna in itineribus:
Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
14 sicut ostium vertitur in cardine suo, ita piger in lectulo suo.
En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
15 Abscondit piger manum sub ascella sua, et laborat si ad os suum eam converterit.
Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
16 Sapientior sibi piger videtur septem viris loquentibus sententias.
En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
17 Sicut qui apprehendit auribus canem, sic qui transit impatiens, et commiscetur rixæ alterius.
Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
18 Sicut noxius est qui mittit sagittas, et lanceas in mortem:
Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
19 ita vir, fraudulenter nocet amico suo: et cum fuerit deprehensus, dicit: Ludens feci.
Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
20 Cum defecerint ligna, extinguetur ignis: et susurrone subtracto, iurgia conquiescent.
Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
21 Sicut carbones ad prunas, et ligna ad ignem, sic homo iracundus suscitat rixas.
Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
22 Verba susurronis quasi simplicia, et ipsa perveniunt ad intima ventris.
Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
23 Quomodo si argento sordido ornare velis vas fictile, sic labia tumentia cum pessimo corde sociata.
En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
24 Labiis suis intelligitur inimicus, cum in corde tractaverit dolos.
Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
25 Quando submiserit vocem suam, ne credideris ei: quoniam septem nequitiæ sunt in corde illius.
Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
26 Qui operit odium fraudulenter, revelabitur malitia eius in consilio.
Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
27 Qui fodit foveam, incidet in eam: et qui volvit lapidem, revertetur ad eum.
Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
28 Lingua fallax non amat veritatem: et os lubricum operatur ruinas.
En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
