Proverbiorum 16
1 Hominis est animam præparare: et Domini gubernare linguam.
En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
2 Omnes viæ hominis patent oculis eius: spirituum ponderator est Dominus.
Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
3 Revela Domino opera tua, et dirigentur cogitationes tuæ.
Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
4 Universa propter semetipsum operatus est Dominus: impium quoque ad diem malum.
HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
5 Abominatio Domini est omnis arrogans: etiam si manus ad manum fuerit, non est innocens. Initium viæ bonæ, facere iustitiam: accepta est autem apud Deum magis, quam immolare hostias.
En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
6 Misericordia et veritate redimitur iniquitas: et in timore Domini declinatur a malo.
Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
7 Cum placuerint Domino viæ hominis, inimicos quoque eius convertet ad pacem.
Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
8 Melius est parum cum iustitia, quam multi fructus cum iniquitate.
Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
9 Cor hominis disponit viam suam: sed Domini est dirigere gressus eius.
Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
10 Divinatio in labiis regis, in iudicio non errabit os eius.
Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
11 Pondus et statera iudicia Domini sunt: et opera eius omnes lapides sacculi.
Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
12 Abominabiles regi qui agunt impie: quoniam iustitia firmatur solium.
En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
13 Voluntas regum labia iusta: qui recta loquitur, diligetur:
Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
14 Indignatio regis, nuncii mortis: et vir sapiens placabit eam.
Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
15 In hilaritate vultus regis, vita: et clementia eius quasi imber serotinus.
När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
16 Posside sapientiam, quia auro melior est: et acquire prudentiam, quia pretiosior est argento.
Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
17 Semita iustorum declinat mala: custos animæ suæ servat viam suam.
De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
18 Contritionem præcedit superbia: et ante ruinam exaltatur spiritus.
Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
19 Melius est humiliari cum mitibus, quam dividere spolia cum superbis.
Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
20 Eruditus in verbo reperiet bona: et qui sperat in Domino, beatus est.
Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
21 Qui sapiens est corde, appellabitur prudens: et qui dulcis eloquio, maiora percipiet.
Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
22 Fons vitæ eruditio possidentis: doctrina stultorum fatuitas.
En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
23 Cor sapientis erudiet os eius: et labiis eius addet gratiam.
Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
24 Favus mellis, composita verba: dulcedo animæ, sanitas ossium.
Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
25 Est via quæ videtur homini recta: et novissima eius ducunt ad mortem.
Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
26 Anima laborantis laborat sibi, quia compulit eum os suum:
Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
27 Vir impius fodit malum, et in labiis eius ignis ardescit.
Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
28 Homo perversus suscitat lites: et verbosus separat principes.
En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
29 Vir iniquus lactat amicum suum: et ducit eum per viam non bonam.
Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
30 Qui attonitis oculis cogitat prava, mordens labia sua, perficit malum.
Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
31 Corona dignitatis senectus, quæ in viis iustitiæ reperietur.
En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
32 Melior est patiens viro forti: et qui dominatur animo suo, expugnatore urbium.
Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
33 Sortes mittuntur in sinum, sed a Domino temperantur.
Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
