Mattheum 22
1 Et respondens Iesus, dixit iterum in parabolis eis, dicens:
Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2 Simile factum est regnum cælorum homini regi, qui fecit nuptias filio suo.
»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
3 Et misit servos suos vocare invitatos ad nuptias, et nolebant venire.
Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4 Iterum misit alios servos, dicens: Dicite invitatis: Ecce prandium meum paravi, tauri mei, et altilia occisa sunt, et omnia parata: venite ad nuptias.
Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
5 Illi autem neglexerunt: et abierunt, alius in villam suam, alius vero ad negotiationem suam:
Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
6 reliqui vero tenuerunt servos eius, et contumeliis affectos occiderunt.
Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
7 Rex autem cum audisset, iratus est: et missis exercitibus suis, perdidit homicidas illos, et civitatem illorum succendit.
Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
8 Tunc ait servis suis: Nuptiæ quidem paratæ sunt, sed qui invitati erant, non fuerunt digni.
Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9 Ite ergo ad exitus viarum, et quoscumque inveneritis, vocate ad nuptias.
Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
10 Et egressi servi eius in vias, congregaverunt omnes, quos invenerunt, malos et bonos: et impletæ sunt nuptiæ discumbentium.
Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11 Intravit autem rex ut viderent discumbentes, et vidit ibi hominem non vestitum veste nuptiali.
Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12 Et ait illi: Amice, quomodo huc intrasti non habens vestem nuptialem? At ille obmutuit.
Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13 Tunc dicit rex ministris: Ligatis manibus, et pedibus eius, mittite eum in tenebras exteriores: ibi erit fletus, et stridor dentium.
Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
14 Multi enim sunt vocati, pauci vero electi.
Ty många äro kallade, men få utvalda.»
15 Tunc abeuntes Pharisæi, consilium inierunt ut caperent eum in sermone.
Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
16 Et mittunt ei discipulos suos cum Herodianis dicentes: Magister, scimus quia verax es, et viam Dei in veritate doces, et non est tibi cura de aliquo: non enim respicis personam hominum:
Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
17 dic ergo nobis quid tibi videtur? licet censum dare Cæsari, an non?
Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
18 Cognita autem Iesus nequitia eorum, ait: Quid me tentatis hypocritæ?
Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
19 Ostendite mihi numisma census. At illi obtulerunt ei denarium.
Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
20 Et ait illis Iesus: Cuius est imago hæc, et superscriptio?
Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
21 Dicunt ei: Cæsaris. Tunc ait illis: Reddite ergo quæ sunt Cæsaris, Cæsari: et quæ sunt Dei, Deo.
De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
22 Et audientes mirati sunt, et relicto eo abierunt.
När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
23 In illo die accesserunt ad eum Sadducæi, qui dicunt non esse resurrectionem: et interrogaverunt eum,
Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
24 dicentes: Magister, Moyses dixit: Si quis mortuus fuerit non habens filium, ut ducat frater eius uxorem illius, et suscitet semen fratri suo.
och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
25 Erant autem apud nos septem fratres: et primus, uxore ducta, defunctus est: et non habens semen, reliquit uxorem suam fratri suo.
Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
26 Similiter secundus, et tertius usque ad septimum.
Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
27 Novissime autem omnium et mulier defuncta est.
Sist av alla dog hustrun.
28 In resurrectione ergo cuius erit de septem uxor? omnes enim habuerunt eam.
Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
29 Respondens autem Iesus, ait illis: Erratis nescientes Scripturas, neque virtutem Dei.
Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30 In resurrectione enim neque nubent, neque nubentur: sed erunt sicut Angeli Dei in cælo.
Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
31 De resurrectione autem mortuorum non legistis quod dictum est a Deo dicente vobis:
Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
32 Ego sum Deus Abraham, et Deus Isaac, et Deus Iacob? Non est Deus mortuorum, sed viventium.
'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
33 Et audientes turbæ, mirabantur in doctrina eius.
När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
34 Pharisæi autem audientes quod silentium imposuisset Sadducæis, convenerunt in unum:
Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
35 et interrogavit eum unus ex eis legis doctor, tentans eum:
och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
36 Magister, quod est mandatum magnum in lege?
»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
37 Ait illi Iesus: Diliges Dominum Deum tuum ex toto corde tuo, et in tota anima tua, et in tota mente tua.
Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
38 Hoc est maximum, et primum mandatum.
Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39 Secundum autem simile est huic: Diliges proximum tuum, sicut teipsum.
Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
40 In his duobus mandatis universa lex pendet, et prophetæ.
På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
41 Congregatis autem Pharisæis, interrogavit eos Iesus,
Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
42 dicens: Quid vobis videtur de Christo? cuius filius est? Dicunt ei: David.
och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
43 Ait illis: Quomodo ergo David in Spiritu vocat eum Dominum, dicens:
Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
44 Dixit Dominus Domino meo: sede a dextris meis, donec ponam inimicos tuos scabellum pedum tuorum?
'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
45 Si ergo David vocat eum Dominum, quomodo filius eius est?
Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
46 Et nemo poterat ei respondere verbum: neque ausus fuit quisquam ex illa die eum amplius interrogare.
Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom. Se Penning i Ordförklaringarna.
