Lucam 1
1 Quoniam quidem multi conati sunt ordinare narrationem, quæ in nobis completæ sunt, rerum:
Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;
2 sicut tradiderunt nobis, qui ab initio ipsi viderunt, et ministri fuerunt sermonis:
Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;
3 visum est et mihi, assecuto omnia a principio diligenter, ex ordine tibi scribere, optime Theophile,
Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;
4 ut cognoscas eorum verborum, de quibus eruditus es, veritatem.
Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.
5 Fuit in diebus Herodis, regis Iudææ, sacerdos quidam nomine Zacharias de vice Abia, et uxor illius de filiabus Aaron, et nomen eius Elisabeth.
Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.
6 Erant autem iusti ambo ante Deum, incedentes in omnibus mandatis, et iustificationibus Domini sine querela:
De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.
7 Et non erat illis filius eo quod esset Elisabeth sterilis, et ambo processissent in diebus suis.
Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.
8 Factum est autem, cum sacerdotio fungeretur in ordine vicis suæ ante Deum,
Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,
9 secundum consuetudinem sacerdotii, sorte exiit ut incensum poneret, ingressus in templum Domini:
Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;
10 et omnis multitudo populi erat orans foris hora incensi.
Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.
11 Apparuit autem illi Angelus Domini, stans a dextris altaris incensi.
Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.
12 Et Zacharias turbatus est videns, et timor irruit super eum.
Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.
13 Ait autem ad illum Angelus: Ne timeas Zacharia, quoniam exaudita est deprecatio tua: et uxor tua Elisabeth pariet tibi filium, et vocabis nomen eius Ioannem:
Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.
14 et erit gaudium tibi, et exultatio, et multi in nativitate eius gaudebunt:
Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;
15 erit enim magnus coram Domino: et vinum, et siceram non bibet, et Spiritu Sancto replebitur adhuc ex utero matris suæ:
Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;
16 et multos filiorum Israel convertet ad Dominum Deum ipsorum:
Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.
17 et ipse præcedet ante illum in spiritu, et virtute Eliæ: ut convertat corda patrum in filios, et incredulos ad prudentiam iustorum, parare Domino plebem perfectam.
Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.
18 Et dixit Zacharias ad Angelum: Unde hoc sciam? Ego enim sum senex, et uxor mea processit in diebus suis.
Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.
19 Et respondens Angelus dixit ei: Ego sum Gabriel, qui asto ante Deum: et missus sum loqui ad te, et hæc tibi evangelizare.
Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.
20 Et ecce eris tacens, et non poteris loqui usque in diem, quo hæc fiant, pro eo quod non credidisti verbis meis, quæ implebuntur in tempore suo.
Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.
21 Et erat plebs expectans Zachariam: et mirabantur quod tardaret ipse in templo.
Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.
22 Egressus autem non poterat loqui ad illos, et cognoverunt quod visionem vidisset in templo. Et ipse erat innuens illis, et permansit mutus.
Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.
23 Et factum est, ut impleti sunt dies officii eius abiit in domum suam:
Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.
24 post hos autem dies concepit Elisabeth uxor eius, et occultabat se mensibus quinque, dicens:
Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:
25 Quia sic fecit mihi Dominus in diebus, quibus respexit auferre opprobrium meum inter homines.
Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.
26 In mense autem sexto, missus est Angelus Gabriel a Deo in civitatem Galilææ, cui nomen Nazareth,
Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;
27 ad Virginem desponsatam viro, cui nomen erat Ioseph, de domo David, et nomen virginis Maria.
Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.
28 Et ingressus Angelus ad eam dixit: Ave gratia plena: Dominus tecum: Benedicta tu in mulieribus.
Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.
29 Quæ cum audisset, turbata est in sermone eius, et cogitabat qualis esset ista salutatio.
Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.
30 Et ait Angelus ei: Ne timeas Maria, invenisti enim gratiam apud Deum.
Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.
31 Ecce concipies in utero, et paries filium, et vocabis nomen eius IESUM.
Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.
32 Hic erit magnus, et Filius Altissimi vocabitur, et dabit illi Dominus Deus sedem David patris eius:
Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;
Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. (aiōn g165)
34 Dixit autem Maria ad Angelum: Quomodo fiet istud, quoniam virum non cognosco?
Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.
35 Et respondens Angelus dixit ei: Spiritus Sanctus superveniet in te, et virtus Altissimi obumbrabit tibi. Ideoque et quod nascetur ex te Sanctum, vocabitur Filius Dei.
Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.
36 Et ecce Elisabeth cognata tua, et ipsa concepit filium in senectute sua: et hic mensis sextus est illi, quæ vocatur sterilis:
Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;
37 quia non erit impossibile apud Deum omne verbum.
Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
38 Dixit autem Maria: Ecce ancilla Domini, fiat mihi secundum verbum tuum. Et discessit ab illa Angelus.
Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.
39 Exurgens autem Maria in diebus illis abiit in montana cum festinatione, in civitatem Iuda:
Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
40 Et intravit in domum Zachariæ, et salutavit Elisabeth.
Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.
41 Et factum est, ut audivit salutationem Mariæ Elisabeth, exultavit infans in utero eius, et repleta est Spiritu Sancto Elisabeth:
Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;
42 et exclamavit voce magna, et dixit: Benedicta tu inter mulieres, et benedictus fructus ventris tui.
Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.
43 Et unde hoc mihi ut veniat mater Domini mei ad me?
Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?
44 Ecce enim ut facta est vox salutationis tuæ in auribus meis, exultavit in gaudio infans in utero meo.
Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.
45 Et beata, quæ credidisti, quoniam perficientur ea, quæ dicta sunt tibi a Domino.
Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.
46 Et ait Maria: Magnificat anima mea Dominum:
Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;
47 et exultavit spiritus meus in Deo salutari meo.
Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
48 Quia respexit humilitatem ancillæ suæ: ecce enim ex hoc beatam me dicent omnes generationes.
Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
49 Quia fecit mihi magna qui potens est: et sanctum nomen eius.
Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
50 Et misericordia eius a progenie in progenies timentibus eum.
Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
51 Fecit potentiam in brachio suo: dispersit superbos mente cordis sui.
Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
52 Deposuit potentes de sede, et exaltavit humiles.
De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
53 Esurientes implevit bonis: et divites dimisit inanes.
De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
54 Suscepit Israel puerum suum, recordatus misericordiæ suæ.
Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
Såsom han sagt hafver till våra fäder, Abraham och hans säd, till evig tid. (aiōn g165)
56 Mansit autem Maria cum illa quasi mensibus tribus: et reversa est in domum suam.
Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
57 Elisabeth autem impletum est tempus pariendi, et peperit filium.
Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
58 Et audierunt vicini, et cognati eius quia magnificavit Dominus misericordiam suam cum illa, et congratulabantur ei.
Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
59 Et factum est in die octavo, venerunt circumcidere puerum, et vocabant eum nomine patris sui Zachariam.
Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
60 Et respondens mater eius, dixit: Nequaquam, sed vocabitur Ioannes.
Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
61 Et dixerunt ad illam: Quia nemo est in cognatione tua, qui vocetur hoc nomine.
Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.
62 Innuebant autem patri eius, quem vellet vocari eum.
Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.
63 Et postulans pugillarem scripsit, dicens: Ioannes est nomen eius. Et mirati sunt universi.
Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
64 Apertum est autem illico os eius, et lingua eius, et loquebatur benedicens Deum.
Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.
65 Et factus est timor super omnes vicinos eorum: et super omnia montana Iudææ divulgabantur omnia verba hæc:
Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.
66 et posuerunt omnes, qui audierant in corde suo, dicentes: Quis, putas, puer iste erit? Etenim manus Domini erat cum illo.
Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.
67 Et Zacharias pater eius repletus est Spiritu Sancto: et prophetavit, dicens:
Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:
68 Benedictus Dominus Deus Israel, quia visitavit, et fecit redemptionem plebis suæ:
Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;
69 Et erexit cornu salutis nobis: in domo David pueri sui.
Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;
Såsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun; (aiōn g165)
71 Salutem ex inimicis nostris, et de manu omnium, qui oderunt nos:
Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;
72 Ad faciendam misericordiam cum patribus nostris: et memorari testamenti sui sancti.
Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;
73 Iusiurandum, quod iuravit ad Abraham patrem nostrum, daturum se nobis:
Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;
74 Ut sine timore, de manu inimicorum nostrorum liberati, serviamus illi.
Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
75 In sanctitate, et iustitia coram ipso, omnibus diebus nostris.
I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.
76 Et tu puer, propheta Altissimi vocaberis: præibis enim ante faciem Domini parare vias eius:
Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;
77 Ad dandam scientiam salutis plebi eius: in remissionem peccatorum eorum:
Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;
78 Per viscera misericordiæ Dei nostri: in quibus visitavit nos, oriens ex alto:
Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;
79 Illuminare his, qui in tenebris, et in umbra mortis sedent: ad dirigendos pedes nostros in viam pacis.
Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.
80 Puer autem crescebat, et confortabatur spiritu: et erat in desertis usque in diem ostensionis suæ ad Israel.
Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.
