Iohannem 12
1 Iesus ergo ante sex dies Paschæ venit Bethaniam, ubi Lazarus fuerat mortuus, quem suscitavit Iesus.
Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda.
2 Fecerunt autem ei cœnam ibi: et Martha ministrabat, Lazarus vero unus erat ex discumbentibus cum eo.
Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto.
3 Maria ergo accepit libram unguenti nardi pistici, pretiosi, et unxit pedes Iesu, et extersit pedes eius capillis suis: et domus impleta est ex odore unguenti.
Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen.
4 Dixit ergo unus ex discipulis eius, Iudas Iscariotes, qui erat eum traditurus:
Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle:
5 Quare hoc unguentum non væniit trecentis denariis, et datum est egenis?
Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom?
6 Dixit autem hoc, non quia de egenis pertinebat ad eum, sed quia fur erat, et loculos habens, ea, quæ mittebantur, portabat.
Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.
7 Dixit ergo Iesus: Sinite illam ut in diem sepulturæ meæ servet illud.
Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag,
8 Pauperes enim semper habetis vobiscum: me autem non semper habetis.
Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid.
9 Cognovit ergo turba multa ex Iudæis quia illic est: et venerunt, non propter Iesum tantum, sed ut Lazarum viderent, quem suscitavit a mortuis.
Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda.
10 Cogitaverunt autem principes sacerdotum ut et Lazarum interficerent:
Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum;
11 quia multi propter illum abibant ex Iudæis, et credebant in Iesum.
Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum.
12 In crastinum autem turba multa, quæ venerat ad diem festum, cum audissent quia venit Iesus Ierosolymam:
Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem;
13 acceperunt ramos palmarum, et processerunt obviam ei, et clamabant: Hosanna! Benedictus, qui venit in nomine Domini, Rex Israel!
Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung.
14 Et invenit Iesus asellum, et sedit super eum, sicut scriptum est:
Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är:
15 Noli timere filia Sion: ecce Rex tuus venit sedens super pullum asinæ.
Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla.
16 Hæc non cognoverunt discipuli eius primum: sed quando glorificatus est Iesus, tunc recordati sunt quia hæc erant scripta de eo: et hæc fecerunt ei.
Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom.
17 Testimonium ergo perhibebat turba, quæ erat cum eo quando Lazarum vocavit de monumento, et suscitavit eum a mortuis.
Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda.
18 Propterea et obviam venit ei turba: quia audierunt fecisse hoc signum.
Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet.
19 Pharisæi ergo dixerunt ad semetipsos: Videtis quia nihil proficimus? Ecce mundus totus post eum abiit.
Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom.
20 Erant autem quidam Gentiles ex his, qui ascenderant ut adorarent in die festo.
Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene;
21 Hi ergo accesserunt ad Philippum, qui erat a Bethsaida Galilææ, et rogabant eum, dicentes: Domine, volumus Iesum videre.
De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum.
22 Venit Philippus, et dicit Andreæ: Andreas rursum, et Philippus dixerunt Iesu.
Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum.
23 Iesus autem respondit eis, dicens: Venit hora, ut clarificetur Filius hominis.
Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad.
24 Amen, amen dico vobis, nisi granum frumenti cadens in terram, mortuum fuerit; ipsum solum manet. Si autem mortuum fuerit, multum fructum affert.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt.
25 Qui amat animam suam, perdet eam: et qui odit animam suam in hoc mundo, in vitam æternam custodit eam. (aiōnios g166)
Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif. (aiōnios g166)
26 Si quis mihi ministrat, me sequatur: et ubi sum ego, illic et minister meus erit. Si quis mihi ministraverit, honorificabit eum Pater meus.
Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.
27 Nunc anima mea turbata est. Et quid dicam? Pater, salvifica me ex hac hora? Sed propterea veni in horam hanc.
Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena.
28 Pater, clarifica nomen tuum. Venit ergo vox de cælo: Et clarificavi, et iterum clarificabo.
Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.
29 Turba ergo, quæ stabat, et audierat, dicebat tonitruum esse factum. Alii dicebant: Angelus ei locutus est.
Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.
30 Respondit Iesus, et dixit: Non propter me hæc vox venit, sed propter vos.
Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.
31 Nunc iudicium est mundi: nunc princeps huius mundi eiicietur foras.
Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas.
32 Et ego si exaltatus fuero a terra, omnia traham ad me ipsum.
Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig.
33 (hoc autem dicebat, significans qua morte esset moriturus.)
Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle.
34 Respondit ei turba: Nos audivimus ex lege, quia Christus manet in æternum: et quomodo tu dicis, Oportet exaltari Filium hominis? Quis est iste Filius hominis? (aiōn g165)
Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son? (aiōn g165)
35 Dixit ergo eis Iesus: Adhuc modicum, lumen in vobis est. Ambulate dum lucem habetis, ut non vos tenebræ comprehendant: et qui ambulant in tenebris, nescit quo vadat.
Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går.
36 Dum lucem habetis, credite in lucem, ut filii lucis sitis. Hæc locutus est Iesus: et abiit, et abscondit se ab eis.
Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem.
37 Cum autem tanta signa fecisset coram eis, non credebant in eum:
Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom;
38 ut sermo Isaiæ prophetæ impleretur, quem dixit: Domine, quis credidit auditui nostro? Et brachium Domini cui revelatum est?
Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad?
39 Propterea non poterant credere, quia iterum dixit Isaias:
Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt:
40 Excæcavit oculos eorum, et induravit cor eorum: ut non videant oculis, et non intelligant corde, et convertantur, et sanem eos.
Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.
41 Hæc dixit Isaias, quando vidit gloriam eius, et locutus est de eo.
Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet, och talade om honom.
42 Verumtamen et ex principibus multi crediderunt in eum: sed propter Pharisæos non confitebantur, ut e synagoga non eiicerentur.
Dock likväl trodde ock månge af de öfversta på honom; men de bekände det icke, för de Phariseers skull, att de icke skulle utkastas af Synagogon.
43 Dilexerunt enim gloriam hominum magis, quam gloriam Dei.
Ty de höllo mer af menniskors pris, än af Guds pris.
44 Iesus autem clamavit, et dixit: Qui credit in me, non credit in me, sed in eum, qui misit me.
Då ropade Jesus, och sade: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som mig sändt hafver.
45 Et qui videt me, videt eum, qui misit me.
Och den mig ser, han ser honom som mig sändt hafver.
46 Ego lux in mundum veni: ut omnis, qui credit in me, in tenebris non maneat.
Jag är kommen i verldena för ett Ljus, att hvar och en, som tror på mig, skall icke blifva i mörkret.
47 Et si quis audierit verba mea, et non custodierit: ego non iudico eum. Non enim veni ut iudicem mundum, sed ut salvificem mundum.
Och hvilken som hörer min ord, och icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är icke kommen till att döma verldena; utan att jag skall frälsa verldena.
48 Qui spernit me, et non accipit verba mea: habet qui iudicet eum. Sermo, quem locutus sum, ille iudicabit eum in novissimo die.
Hvilken mig föraktar, och tager icke min ord, han hafver den honom döma skall; det talet, jag talat hafver, skall döma honom på yttersta dagen.
49 Quia ego ex me ipso non sum locutus, sed qui misit me Pater, ipse mihi mandatum dedit quid dicam, et quid loquar.
Ty jag hafver icke talat af mig sjelf; utan Fadren, som mig sändt hafver, han hafver budit mig hvad jag skall säga, och hvad jag skall tala.
