Job 35

1 Igitur Eliu hæc rursum locutus est:

Och Elihu svarade, och sade:

2 Numquid æqua tibi videtur tua cogitatio, ut diceres: Iustior sum Deo?

Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud?

3 Dixisti enim: Non tibi placet quod rectum est: vel quid tibi proderit, si ego peccavero?

Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd?

4 Itaque ego respondebo sermonibus tuis, et amicis tuis tecum.

Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig.

5 Suspice cælum et intuere, et contemplare æthera quod altior te sit.

Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.

6 Si peccaveris, quid ei nocebis? et si multiplicatæ fuerint iniquitates tuæ, quid facies contra eum?

Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom?

7 Porro si iuste egeris, quid donabis ei, aut quid de manu tua accipiet?

Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer?

8 Homini, qui similis tui est, nocebit impietas tua: et filium hominis adiuvabit iustitia tua.

Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet.

9 Propter multitudinem calumniatorum clamabunt: et eiulabunt propter vim brachii tyrannorum.

De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm;

10 Et non dixit: Ubi est Deus, qui fecit me, qui dedit carmina in nocte,

De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena;

11 Qui docet nos super iumenta terræ, et super volucres cæli erudit nos?

Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen?

12 Ibi clamabunt, et non exaudiet, propter superbiam malorum.

Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem;

13 Non ergo frustra audiet Deus, et Omnipotens causas singulorum intuebitur.

Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till.

14 Etiam cum dixeris: Non considerat: iudicare coram illo, et expecta eum.

Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom.

15 Nunc enim non infert furorem suum, nec ulciscitur scelus valde.

Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro,

16 Ergo Iob frustra aperit os suum, et absque scientia verba multiplicat.

Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.