< Job 27 >

1 Addidit quoque Iob, assumens parabolam suam, et dixit:
Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 Vivit Deus, qui abstulit iudicium meum, et Omnipotens, qui ad amaritudinem adduxit animam meam,
Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 Quia donec superest halitus in me, et spiritus Dei in naribus meis,
Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 Non loquentur labia mea iniquitatem, nec lingua mea meditabitur mendacium.
Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 Absit a me ut iustos vos esse iudicem: donec deficiam, non recedam ab innocentia mea.
Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 Iustificationem meam, quam cœpi tenere, non deseram: neque enim reprehendit me cor meum in omni vita mea.
Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 Sit ut impius, inimicus meus: et adversarius meus, quasi iniquus.
Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 Quæ est enim spes hypocritæ si avare rapiat, et non liberet Deus animam eius?
Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 Numquid Deus audiet clamorem eius cum venerit super eum angustia?
Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Aut poterit in Omnipotente delectari, et invocare Deum omni tempore?
Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 Docebo vos per manum Dei quæ Omnipotens habeat, nec abscondam.
Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 Ecce, vos omnes nostis, et quid sine causa vana loquimini?
Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 Hæc est pars hominis impii apud Deum, et hæreditas violentorum, quam ob Omnipotente suscipient.
Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 Si multiplicati fuerint filii eius, in gladio erunt, et nepotes eius non saturabuntur pane.
Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 Qui reliqui fuerint ex eo, sepelientur in interitu, et viduæ illius non plorabunt.
Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 Si comportaverit quasi terram argentum, et sicut lutum præparaverit vestimenta:
Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 Præparabit quidem, sed iustus vestietur illis: et argentum innocens dividet.
Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 Ædificavit sicut tinea domum suam, et sicut custos fecit umbraculum.
Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 Dives cum dormierit, nihil secum auferet: aperiet oculos suos, et nihil inveniet.
När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Apprehendet eum quasi aqua inopia, nocte opprimet eum tempestas.
Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 Tollet eum ventus urens, et auferet, et velut turbo rapiet eum de loco suo.
Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 Et mittet super eum, et non parcet: de manu eius fugiens fugiet.
Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 Stringet super eum manus suas, et sibilabit super illum, intuens locum eius.
Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.

< Job 27 >