Canticum Canticorum 1
Salomos Höga Visa.
2 [Sponsa Osculetur me osculo oris sui; quia meliora sunt ubera tua vino,
Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
3 fragrantia unguentis optimis. Oleum effusum nomen tuum; ideo adolescentulæ dilexerunt te.
Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
4 Chorus Adolescentularum Trahe me, post te curremus in odorem unguentorum tuorum. Introduxit me rex in cellaria sua; exsultabimus et lætabimur in te, memores uberum tuorum super vinum. Recti diligunt te.
Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
5 Sponsa Nigra sum, sed formosa, filiæ Jerusalem, sicut tabernacula Cedar, sicut pelles Salomonis.
Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
6 Nolite me considerare quod fusca sim, quia decoloravit me sol. Filii matris meæ pugnaverunt contra me; posuerunt me custodem in vineis: vineam meam non custodivi.
Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
7 Indica mihi, quem diligit anima mea, ubi pascas, ubi cubes in meridie, ne vagari incipiam post greges sodalium tuorum.
Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
8 Sponsus Si ignoras te, o pulcherrima inter mulieres, egredere, et abi post vestigia gregum, et pasce hædos tuos juxta tabernacula pastorum.
Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
9 Equitatui meo in curribus Pharaonis assimilavi te, amica mea.
Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
10 Pulchræ sunt genæ tuæ sicut turturis; collum tuum sicut monilia.
Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
11 Murenulas aureas faciemus tibi, vermiculatas argento.
Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
12 Sponsa Dum esset rex in accubitu suo, nardus mea dedit odorem suum.
Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
13 Fasciculus myrrhæ dilectus meus mihi; inter ubera mea commorabitur.
Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
14 Botrus cypri dilectus meus mihi in vineis Engaddi.
Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
15 Sponsus Ecce tu pulchra es, amica mea! ecce tu pulchra es! Oculi tui columbarum.
Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
16 Sponsa Ecce tu pulcher es, dilecte mi, et decorus! Lectulus noster floridus.
Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
17 Tigna domorum nostrarum cedrina, laquearia nostra cypressina.]
Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
