Psalmorum 90
1 Oratio Moysi, hominis Dei. [Domine, refugium factus es nobis a generatione in generationem.
En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
2 Priusquam montes fierent, aut formaretur terra et orbis, a sæculo et usque in sæculum tu es, Deus.
Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
3 Ne avertas hominem in humilitatem: et dixisti: Convertimini, filii hominum.
Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
4 Quoniam mille anni ante oculos tuos tamquam dies hesterna quæ præteriit: et custodia in nocte
Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
5 quæ pro nihilo habentur, eorum anni erunt.
Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
6 Mane sicut herba transeat; mane floreat, et transeat; vespere decidat, induret, et arescat.
Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
7 Quia defecimus in ira tua, et in furore tuo turbati sumus.
Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
8 Posuisti iniquitates nostras in conspectu tuo; sæculum nostrum in illuminatione vultus tui.
Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
9 Quoniam omnes dies nostri defecerunt, et in ira tua defecimus. Anni nostri sicut aranea meditabuntur;
Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
10 dies annorum nostrorum in ipsis septuaginta anni. Si autem in potentatibus octoginta anni, et amplius eorum labor et dolor; quoniam supervenit mansuetudo, et corripiemur.
Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
11 Quis novit potestatem iræ tuæ, et præ timore tuo iram tuam
Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
12 dinumerare? Dexteram tuam sic notam fac, et eruditos corde in sapientia.
Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
13 Convertere, Domine; usquequo? et deprecabilis esto super servos tuos.
Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
14 Repleti sumus mane misericordia tua; et exsultavimus, et delectati sumus omnibus diebus nostris.
Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
15 Lætati sumus pro diebus quibus nos humiliasti; annis quibus vidimus mala.
Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
16 Respice in servos tuos et in opera tua, et dirige filios eorum.
Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
17 Et sit splendor Domini Dei nostri super nos, et opera manuum nostrarum dirige super nos, et opus manuum nostrarum dirige.]
Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
