Psalmorum 77
1 In finem, pro Idithun. Psalmus Asaph. [Voce mea ad Dominum clamavi; voce mea ad Deum, et intendit mihi.
För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
2 In die tribulationis meæ Deum exquisivi; manibus meis nocte contra eum, et non sum deceptus. Renuit consolari anima mea;
På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
3 memor fui Dei, et delectatus sum, et exercitatus sum, et defecit spiritus meus.
Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
4 Anticipaverunt vigilias oculi mei; turbatus sum, et non sum locutus.
Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
5 Cogitavi dies antiquos, et annos æternos in mente habui.
Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
6 Et meditatus sum nocte cum corde meo, et exercitabar, et scopebam spiritum meum.
Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
7 Numquid in æternum projiciet Deus? aut non apponet ut complacitior sit adhuc?
Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
8 aut in finem misericordiam suam abscindet, a generatione in generationem?
Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
9 aut obliviscetur misereri Deus? aut continebit in ira sua misericordias suas?
Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
10 Et dixi: Nunc cœpi; hæc mutatio dexteræ Excelsi.
Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
11 Memor fui operum Domini, quia memor ero ab initio mirabilium tuorum:
Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
12 et meditabor in omnibus operibus tuis, et in adinventionibus tuis exercebor.
jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
13 Deus, in sancto via tua: quis deus magnus sicut Deus noster?
Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
14 Tu es Deus qui facis mirabilia: notam fecisti in populis virtutem tuam.
Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
15 Redemisti in brachio tuo populum tuum, filios Jacob et Joseph.
Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
16 Viderunt te aquæ, Deus; viderunt te aquæ, et timuerunt: et turbatæ sunt abyssi.
Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
17 Multitudo sonitus aquarum; vocem dederunt nubes. Etenim sagittæ tuæ transeunt;
Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
18 vox tonitrui tui in rota. Illuxerunt coruscationes tuæ orbi terræ; commota est, et contremuit terra.
Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
19 In mari via tua, et semitæ tuæ in aquis multis, et vestigia tua non cognoscentur.
Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
20 Deduxisti sicut oves populum tuum, in manu Moysi et Aaron.]
Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
