Psalmorum 71

1 Psalmus David, filiorum Jonadab, et priorum captivorum. [In te, Domine, speravi; non confundar in æternum.

Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

2 In justitia tua libera me, et eripe me: inclina ad me aurem tuam, et salva me.

Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

3 Esto mihi in Deum protectorem, et in locum munitum, ut salvum me facias: quoniam firmamentum meum et refugium meum es tu.

Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

4 Deus meus, eripe me de manu peccatoris, et de manu contra legem agentis, et iniqui:

Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

5 quoniam tu es patientia mea, Domine; Domine, spes mea a juventute mea.

Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

6 In te confirmatus sum ex utero; de ventre matris meæ tu es protector meus; in te cantatio mea semper.

Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

7 Tamquam prodigium factus sum multis; et tu adjutor fortis.

Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

8 Repleatur os meum laude, ut cantem gloriam tuam, tota die magnitudinem tuam.

Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

9 Ne projicias me in tempore senectutis; cum defecerit virtus mea, ne derelinquas me.

Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

10 Quia dixerunt inimici mei mihi, et qui custodiebant animam meam consilium fecerunt in unum,

Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

11 dicentes: Deus dereliquit eum: persequimini et comprehendite eum, quia non est qui eripiat.

»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

12 Deus, ne elongeris a me; Deus meus, in auxilium meum respice.

Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

13 Confundantur et deficiant detrahentes animæ meæ; operiantur confusione et pudore qui quærunt mala mihi.

Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

14 Ego autem semper sperabo, et adjiciam super omnem laudem tuam.

Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

15 Os meum annuntiabit justitiam tuam, tota die salutare tuum. Quoniam non cognovi litteraturam,

Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

16 introibo in potentias Domini; Domine, memorabor justitiæ tuæ solius.

Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

17 Deus, docuisti me a juventute mea; et usque nunc pronuntiabo mirabilia tua.

Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

18 Et usque in senectam et senium, Deus, ne derelinquas me, donec annuntiem brachium tuum generationi omni quæ ventura est, potentiam tuam,

Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

19 et justitiam tuam, Deus, usque in altissima; quæ fecisti magnalia, Deus: quis similis tibi?

Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

20 Quantas ostendisti mihi tribulationes multas et malas! et conversus vivificasti me, et de abyssis terræ iterum reduxisti me.

Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

21 Multiplicasti magnificentiam tuam; et conversus consolatus es me.

Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

22 Nam et ego confitebor tibi in vasis psalmi veritatem tuam, Deus; psallam tibi in cithara, sanctus Israël.

Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

23 Exsultabunt labia mea cum cantavero tibi; et anima mea quam redemisti.

Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

24 Sed et lingua mea tota die meditabitur justitiam tuam, cum confusi et reveriti fuerint qui quærunt mala mihi.]

Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.