Psalmorum 62
1 In finem, pro Idithun. Psalmus David. [Nonne Deo subjecta erit anima mea? ab ipso enim salutare meum.
En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.
2 Nam et ipse Deus meus et salutaris meus; susceptor meus, non movebor amplius.
Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.
3 Quousque irruitis in hominem? interficitis universi vos, tamquam parieti inclinato et maceriæ depulsæ.
Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?
4 Verumtamen pretium meum cogitaverunt repellere; cucurri in siti: ore suo benedicebant, et corde suo maledicebant.
De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. (Sela)
5 Verumtamen Deo subjecta esto, anima mea, quoniam ab ipso patientia mea:
Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.
6 quia ipse Deus meus et salvator meus, adjutor meus, non emigrabo.
Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.
7 In Deo salutare meum et gloria mea; Deus auxilii mei, et spes mea in Deo est.
När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.
8 Sperate in eo, omnis congregatio populi; effundite coram illo corda vestra: Deus adjutor noster in æternum.
Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. (Sela)
9 Verumtamen vani filii hominum, mendaces filii hominum in stateris, ut decipiant ipsi de vanitate in idipsum.
Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.
10 Nolite sperare in iniquitate, et rapinas nolite concupiscere; divitiæ si affluant, nolite cor apponere.
Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.
11 Semel locutus est Deus; duo hæc audivi: quia potestas Dei est,
Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är.
12 et tibi, Domine, misericordia: quia tu reddes unicuique juxta opera sua.]
Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.
