Psalmorum 54

1 In finem, in carminibus. Intellectus David, cum venissent Ziphæi, et dixissent ad Saul: Nonne David absconditus est apud nos? [Deus, in nomine tuo salvum me fac, et in virtute tua judica me.

En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel; Då de af Siph kommo, och sade till Saul: David hafver fördolt sig när oss. Hjelp mig, Gud, genom ditt Namn, och skaffa mig rätt genom dina magt.

2 Deus, exaudi orationem meam; auribus percipe verba oris mei.

Gud, hör min bön; förnim mins muns tal.

3 Quoniam alieni insurrexerunt adversum me, et fortes quæsierunt animam meam, et non proposuerunt Deum ante conspectum suum.

Ty stolte sätta sig emot mig, och våldsverkare stå efter mina själ; och hafva intet Gud för ögon. (Sela)

4 Ecce enim Deus adjuvat me, et Dominus susceptor est animæ meæ.

Si, Gud står med mig; Herren uppehåller mina själ.

5 Averte mala inimicis meis; et in veritate tua disperde illos.

Han skall betala minom fiendom det onda; förstör dem genom dina trohet;

6 Voluntarie sacrificabo tibi, et confitebor nomini tuo, Domine, quoniam bonum est.

Så vill jag göra dig ett glädjeoffer, och tacka, Herre, dino Namne, att det så trösteligit är.

7 Quoniam ex omni tribulatione eripuisti me, et super inimicos meos despexit oculus meus.]

Ty du hjelper mig utur all min nöd, att mina ögon måga på mina fiendar lust se.