Psalmorum 5
1 In finem, pro ea quæ hæreditatem consequitur. Psalmus David. [Verba mea auribus percipe, Domine; intellige clamorem meum.
För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David.
2 Intende voci orationis meæ, rex meus et Deus meus.
Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.
3 Quoniam ad te orabo, Domine: mane exaudies vocem meam.
Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.
4 Mane astabo tibi, et videbo quoniam non Deus volens iniquitatem tu es.
HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.
5 Neque habitabit juxta te malignus, neque permanebunt injusti ante oculos tuos.
Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.
6 Odisti omnes qui operantur iniquitatem; perdes omnes qui loquuntur mendacium. Virum sanguinum et dolosum abominabitur Dominus.
De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.
7 Ego autem in multitudine misericordiæ tuæ introibo in domum tuam; adorabo ad templum sanctum tuum in timore tuo.
Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.
8 Domine, deduc me in justitia tua: propter inimicos meos dirige in conspectu tuo viam meam.
Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.
9 Quoniam non est in ore eorum veritas; cor eorum vanum est.
HERRE, led mig genom din rättfärdighet, för mina förföljares skull; gör din väg jämn för mig.
10 Sepulchrum patens est guttur eorum; linguis suis dolose agebant: judica illos, Deus. Decidant a cogitationibus suis; secundum multitudinem impietatum eorum expelle eos, quoniam irritaverunt te, Domine.
Ty i deras mun är intet visst, deras innersta är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.
11 Et lætentur omnes qui sperant in te; in æternum exsultabunt, et habitabis in eis. Et gloriabuntur in te omnes qui diligunt nomen tuum,
Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.
12 quoniam tu benedices justo. Domine, ut scuto bonæ voluntatis tuæ coronasti nos.]
Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt. Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige; du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.
