< Psalmorum 3 >

1 Psalmus David, cum fugeret a facie Absalom filii sui. [Domine, quid multiplicati sunt qui tribulant me? Multi insurgunt adversum me;
En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
2 multi dicunt animæ meæ: Non est salus ipsi in Deo ejus.
Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
3 Tu autem Domine, susceptor meus es, gloria mea, et exaltans caput meum.
Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
4 Voce mea ad Dominum clamavi; et exaudivit me de monte sancto suo.
Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
5 Ego dormivi, et soporatus sum; et exsurrexi, quia Dominus suscepit me.
Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
6 Non timebo millia populi circumdantis me. Exsurge, Domine; salvum me fac, Deus meus.
Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
7 Quoniam tu percussisti omnes adversantes mihi sine causa; dentes peccatorum contrivisti.
Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
8 Domini est salus; et super populum tuum benedictio tua.]
När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)

< Psalmorum 3 >