Psalmorum 25
1 In finem. Psalmus David. [Ad te, Domine, levavi animam meam:
Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.
2 Deus meus, in te confido; non erubescam.
Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.
3 Neque irrideant me inimici mei: etenim universi qui sustinent te, non confundentur.
Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.
4 Confundantur omnes iniqua agentes supervacue. Vias tuas, Domine, demonstra mihi, et semitas tuas edoce me.
HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.
5 Dirige me in veritate tua, et doce me, quia tu es Deus salvator meus, et te sustinui tota die.
Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.
6 Reminiscere miserationum tuarum, Domine, et misericordiarum tuarum quæ a sæculo sunt.
Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.
7 Delicta juventutis meæ, et ignorantias meas, ne memineris. Secundum misericordiam tuam memento mei tu, propter bonitatem tuam, Domine.
Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.
8 Dulcis et rectus Dominus; propter hoc legem dabit delinquentibus in via.
HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.
9 Diriget mansuetos in judicio; docebit mites vias suas.
Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.
10 Universæ viæ Domini, misericordia et veritas, requirentibus testamentum ejus et testimonia ejus.
Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.
11 Propter nomen tuum, Domine, propitiaberis peccato meo; multum est enim.
För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.
12 Quis est homo qui timet Dominum? legem statuit ei in via quam elegit.
Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.
13 Anima ejus in bonis demorabitur, et semen ejus hæreditabit terram.
Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.
14 Firmamentum est Dominus timentibus eum; et testamentum ipsius ut manifestetur illis.
HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.
15 Oculi mei semper ad Dominum, quoniam ipse evellet de laqueo pedes meos.
Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.
16 Respice in me, et miserere mei, quia unicus et pauper sum ego.
Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.
17 Tribulationes cordis mei multiplicatæ sunt: de necessitatibus meis erue me.
Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.
18 Vide humilitatem meam et laborem meum, et dimitte universa delicta mea.
Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.
19 Respice inimicos meos, quoniam multiplicati sunt, et odio iniquo oderunt me.
Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.
20 Custodi animam meam, et erue me: non erubescam, quoniam speravi in te.
Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.
21 Innocentes et recti adhæserunt mihi, quia sustinui te.
Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.
22 Libera, Deus, Israël ex omnibus tribulationibus suis.]
Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.
