Psalmorum 17
1 Oratio David. [Exaudi, Domine, justitiam meam; intende deprecationem meam. Auribus percipe orationem meam, non in labiis dolosis.
En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.
2 De vultu tuo judicium meum prodeat; oculi tui videant æquitates.
Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.
3 Probasti cor meum, et visitasti nocte; igne me examinasti, et non est inventa in me iniquitas.
Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.
4 Ut non loquatur os meum opera hominum: propter verba labiorum tuorum, ego custodivi vias duras.
Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.
5 Perfice gressus meos in semitis tuis, ut non moveantur vestigia mea.
Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.
6 Ego clamavi, quoniam exaudisti me, Deus; inclina aurem tuam mihi, et exaudi verba mea.
Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.
7 Mirifica misericordias tuas, qui salvos facis sperantes in te.
Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
8 A resistentibus dexteræ tuæ custodi me ut pupillam oculi. Sub umbra alarum tuarum protege me
Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga
9 a facie impiorum qui me afflixerunt. Inimici mei animam meam circumdederunt;
för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.
10 adipem suum concluserunt: os eorum locutum est superbiam.
Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.
11 Projicientes me nunc circumdederunt me; oculos suos statuerunt declinare in terram.
Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.
12 Susceperunt me sicut leo paratus ad prædam, et sicut catulus leonis habitans in abditis.
Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.
13 Exsurge, Domine: præveni eum, et supplanta eum: eripe animam meam ab impio; frameam tuam
Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,
14 ab inimicis manus tuæ. Domine, a paucis de terra divide eos in vita eorum; de absconditis tuis adimpletus est venter eorum. Saturati sunt filiis, et dimiserunt reliquias suas parvulis suis.
ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.
15 Ego autem in justitia apparebo conspectui tuo; satiabor cum apparuerit gloria tua.]
Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
