Psalmorum 130

1 Canticum graduum. [De profundis clamavi ad te, Domine;

En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

2 Domine, exaudi vocem meam. Fiant aures tuæ intendentes in vocem deprecationis meæ.

Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

3 Si iniquitates observaveris, Domine, Domine, quis sustinebit?

Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

4 Quia apud te propitiatio est; et propter legem tuam sustinui te, Domine. Sustinuit anima mea in verbo ejus:

Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

5 speravit anima mea in Domino.

Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

6 A custodia matutina usque ad noctem, speret Israël in Domino.

Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

7 Quia apud Dominum misericordia, et copiosa apud eum redemptio.

Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

8 Et ipse redimet Israël ex omnibus iniquitatibus ejus.]

Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.