< Psalmorum 110 >
1 Psalmus David. [Dixit Dominus Domino meo: Sede a dextris meis, donec ponam inimicos tuos scabellum pedum tuorum.
En Psalm Davids. Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar till din fotapall.
2 Virgam virtutis tuæ emittet Dominus ex Sion: dominare in medio inimicorum tuorum.
Herren skall sända dins rikes spiro utaf Zion; var rådandes ibland dina fiendar.
3 Tecum principium in die virtutis tuæ in splendoribus sanctorum: ex utero, ante luciferum, genui te.
Efter din seger skall ditt folk välviljeliga offra dig i heligo prydning; dine barn varda dig födde såsom daggen af morgonrodnaden.
4 Juravit Dominus, et non pœnitebit eum: Tu es sacerdos in æternum secundum ordinem Melchisedech.
Herren hafver svorit, och honom skall det intet ångra: Du äst en Prest evinnerliga, efter Melchisedeks sätt.
5 Dominus a dextris tuis; confregit in die iræ suæ reges.
Herren på dine högra hand skall slå Konunga i sine vredes tid.
6 Judicabit in nationibus, implebit ruinas; conquassabit capita in terra multorum.
Han skall döma ibland Hedningarna; han skall göra stora slagtningar. Han skall sönderkrossa hufvudet öfver stor land.
7 De torrente in via bibet; propterea exaltabit caput.]
Han skall dricka af bäcken på vägenom, derföre skall han upphäfva hufvudet.