Psalmorum 10
1 Ut quid, Domine, recessisti longe; despicis in opportunitatibus, in tribulatione?
Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?
2 Dum superbit impius, incenditur pauper: comprehenduntur in consiliis quibus cogitant.
Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.
3 Quoniam laudatur peccator in desideriis animæ suæ, et iniquus benedicitur.
Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.
4 Exacerbavit Dominum peccator: secundum multitudinem iræ suæ, non quæret.
Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.
5 Non est Deus in conspectu ejus; inquinatæ sunt viæ illius in omni tempore. Auferuntur judicia tua a facie ejus; omnium inimicorum suorum dominabitur.
Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.
6 Dixit enim in corde suo: Non movebor a generatione in generationem, sine malo.
Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.
7 Cujus maledictione os plenum est, et amaritudine, et dolo; sub lingua ejus labor et dolor.
Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.
8 Sedet in insidiis cum divitibus in occultis, ut interficiat innocentem.
Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.
9 Oculi ejus in pauperem respiciunt; insidiatur in abscondito, quasi leo in spelunca sua. Insidiatur ut rapiat pauperem; rapere pauperem dum attrahit eum.
Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.
10 In laqueo suo humiliabit eum; inclinabit se, et cadet cum dominatus fuerit pauperum.
Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.
11 Dixit enim in corde suo: Oblitus est Deus; avertit faciem suam, ne videat in finem.
Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.
12 Exsurge, Domine Deus, exaltetur manus tua; ne obliviscaris pauperum.
Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.
13 Propter quid irritavit impius Deum? dixit enim in corde suo: Non requiret.
Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?
14 Vides, quoniam tu laborem et dolorem consideras, ut tradas eos in manus tuas. Tibi derelictus est pauper; orphano tu eris adjutor.
Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.
15 Contere brachium peccatoris et maligni; quæretur peccatum illius, et non invenietur.
Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.
16 Dominus regnabit in æternum, et in sæculum sæculi; peribitis, gentes, de terra illius.
Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.
17 Desiderium pauperum exaudivit Dominus; præparationem cordis eorum audivit auris tua:
De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;
18 judicare pupillo et humili, ut non apponat ultra magnificare se homo super terram.]
Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.
