Proverbiorum 1
1 [Parabolæ Salomonis, filii David, regis Israël,
Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
2 ad sciendam sapientiam et disciplinam;
Av dem kan man lära vishet och tukt,
3 ad intelligenda verba prudentiæ, et suscipiendam eruditionem doctrinæ, justitiam, et judicium, et æquitatem:
så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
4 ut detur parvulis astutia, adolescenti scientia et intellectus.
De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
5 Audiens sapiens, sapientior erit, et intelligens gubernacula possidebit.
Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
6 Animadvertet parabolam et interpretationem, verba sapientum et ænigmata eorum.
Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
7 Timor Domini principium sapientiæ; sapientiam atque doctrinam stulti despiciunt.]
HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
8 [Audi, fili mi, disciplinam patris tui, et ne dimittas legem matris tuæ:
Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9 ut addatur gratia capiti tuo, et torques collo tuo.
Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
10 Fili mi, si te lactaverint peccatores, ne acquiescas eis.
Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11 Si dixerint: Veni nobiscum, insidiemur sanguini; abscondamus tendiculas contra insontem frustra;
Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
13 omnem pretiosam substantiam reperiemus; implebimus domos nostras spoliis:
allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14 sortem mitte nobiscum, marsupium unum sit omnium nostrum:
dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
15 fili mi, ne ambules cum eis; prohibe pedem tuum a semitis eorum:
då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16 pedes enim illorum ad malum currunt, et festinant ut effundant sanguinem.
ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17 Frustra autem jacitur rete ante oculos pennatorum.
Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18 Ipsi quoque contra sanguinem suum insidiantur, et moliuntur fraudes contra animas suas.
Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19 Sic semitæ omnis avari: animas possidentium rapiunt.]
Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20 [Sapientia foris prædicat; in plateis dat vocem suam:
Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21 in capite turbarum clamitat; in foribus portarum urbis profert verba sua, dicens:
I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22 Usquequo, parvuli, diligitis infantiam, et stulti ea quæ sibi sunt noxia cupient, et imprudentes odibunt scientiam?
Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
23 convertimini ad correptionem meam. En proferam vobis spiritum meum, et ostendam vobis verba mea.
Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
24 Quia vocavi, et renuistis; extendi manum meam, et non fuit qui aspiceret:
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
25 despexistis omne consilium meum, et increpationes meas neglexistis.
eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
26 Ego quoque in interitu vestro ridebo, et subsannabo cum vobis id quod timebatis advenerit.
därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
27 Cum irruerit repentina calamitas, et interitus quasi tempestas ingruerit; quando venerit super vos tribulatio et angustia:
ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28 tunc invocabunt me, et non exaudiam; mane consurgent, et non invenient me:
Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
29 eo quod exosam habuerint disciplinam, et timorem Domini non susceperint,
Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30 nec acquieverint consilio meo, et detraxerint universæ correptioni meæ.
ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
31 Comedent igitur fructus viæ suæ, suisque consiliis saturabuntur.
därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
32 Aversio parvulorum interficiet eos, et prosperitas stultorum perdet illos.
Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
33 Qui autem me audierit, absque terrore requiescet, et abundantia perfruetur, timore malorum sublato.]
Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
