Proverbiorum 8
1 [Numquid non sapientia clamitat, et prudentia dat vocem suam?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 In summis excelsisque verticibus supra viam, in mediis semitis stans,
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 juxta portas civitatis, in ipsis foribus loquitur, dicens:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 O viri, ad vos clamito, et vox mea ad filios hominum.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Intelligite, parvuli, astutiam, et insipientes, animadvertite.
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Audite, quoniam de rebus magnis locutura sum, et aperientur labia mea ut recta prædicent.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Veritatem meditabitur guttur meum, et labia mea detestabuntur impium.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Justi sunt omnes sermones mei: non est in eis pravum quid, neque perversum;
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 recti sunt intelligentibus, et æqui invenientibus scientiam.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Accipite disciplinam meam, et non pecuniam; doctrinam magis quam aurum eligite:
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 melior est enim sapientia cunctis pretiosissimis, et omne desiderabile ei non potest comparari.]
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 [Ego sapientia, habito in consilio, et eruditis intersum cogitationibus.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Timor Domini odit malum: arrogantiam, et superbiam, et viam pravam, et os bilingue, detestor.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Meum est consilium et æquitas; mea est prudentia, mea est fortitudo.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Per me reges regnant, et legum conditores justa decernunt;
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 per me principes imperant, et potentes decernunt justitiam.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Ego diligentes me diligo, et qui mane vigilant ad me, invenient me.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Mecum sunt divitiæ et gloria, opes superbæ et justitia.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Melior est enim fructus meus auro et lapide pretioso, et genimina me argento electo.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 In viis justitiæ ambulo, in medio semitarum judicii:
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 ut ditem diligentes me, et thesauros eorum repleam.]
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 [Dominus possedit me in initio viarum suarum antequam quidquam faceret a principio.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Ab æterno ordinata sum, et ex antiquis antequam terra fieret.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Nondum erant abyssi, et ego jam concepta eram: necdum fontes aquarum eruperant,
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 necdum montes gravi mole constiterant: ante colles ego parturiebar.
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 Adhuc terram non fecerat, et flumina, et cardines orbis terræ.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Quando præparabat cælos, aderam; quando certa lege et gyro vallabat abyssos;
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 quando æthera firmabat sursum, et librabat fontes aquarum;
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 quando circumdabat mari terminum suum, et legem ponebat aquis, ne transirent fines suos; quando appendebat fundamenta terræ:
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 cum eo eram, cuncta componens. Et delectabar per singulos dies, ludens coram eo omni tempore,
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 ludens in orbe terrarum; et deliciæ meæ esse cum filiis hominum.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Nunc ergo, filii, audite me: beati qui custodiunt vias meas.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Audite disciplinam, et estote sapientes, et nolite abjicere eam.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Beatus homo qui audit me, et qui vigilat ad fores meas quotidie, et observat ad postes ostii mei.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Qui me invenerit, inveniet vitam, et hauriet salutem a Domino.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Qui autem in me peccaverit, lædet animam suam; omnes qui me oderunt diligunt mortem.]
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
