Proverbiorum 26
1 [Quomodo nix in æstate, et pluviæ in messe, sic indecens est stulto gloria.
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 Sicut avis ad alia transvolans, et passer quolibet vadens, sic maledictum frustra prolatum in quempiam superveniet.
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 Flagellum equo, et camus asino, et virga in dorso imprudentium.
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Ne respondeas stulto juxta stultitiam suam, ne efficiaris ei similis.
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Responde stulto juxta stultitiam suam, ne sibi sapiens esse videatur.
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 Claudus pedibus, et iniquitatem bibens, qui mittit verba per nuntium stultum.
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 Quomodo pulchras frustra habet claudus tibias, sic indecens est in ore stultorum parabola.
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 Sicut qui mittit lapidem in acervum Mercurii, ita qui tribuit insipienti honorem.
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 Quomodo si spina nascatur in manu temulenti, sic parabola in ore stultorum.
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 Judicium determinat causas, et qui imponit stulto silentium iras mitigat.
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 Sicut canis qui revertitur ad vomitum suum, sic imprudens qui iterat stultitiam suam.
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Vidisti hominem sapientem sibi videri? magis illo spem habebit insipiens.]
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 [Dicit piger: Leo est in via, et leæna in itineribus.
Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 Sicut ostium vertitur in cardine suo, ita piger in lectulo suo.
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 Abscondit piger manum sub ascella sua, et laborat si ad os suum eam converterit.
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 Sapientior sibi piger videtur septem viris loquentibus sententias.]
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 [Sicut qui apprehendit auribus canem, sic qui transit impatiens et commiscetur rixæ alterius.
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 Sicut noxius est qui mittit sagittas et lanceas in mortem,
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 ita vir fraudulenter nocet amico suo, et cum fuerit deprehensus dicit: Ludens feci.
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
20 Cum defecerint ligna extinguetur ignis, et susurrone subtracto, jurgia conquiescent.
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 Sicut carbones ad prunas, et ligna ad ignem, sic homo iracundus suscitat rixas.
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 Verba susurronis quasi simplicia, et ipsa perveniunt ad intima ventris.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Quomodo si argento sordido ornare velis vas fictile, sic labia tumentia cum pessimo corde sociata.
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 Labiis suis intelligitur inimicus, cum in corde tractaverit dolos.
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Quando submiserit vocem suam, ne credideris ei, quoniam septem nequitiæ sunt in corde illius.
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Qui operit odium fraudulenter, revelabitur malitia ejus in consilio.
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Qui fodit foveam incidet in eam, et qui volvit lapidem revertetur ad eum.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 Lingua fallax non amat veritatem, et os lubricum operatur ruinas.]
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
