Proverbiorum 15
1 [Responsio mollis frangit iram; sermo durus suscitat furorem.
Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.
2 Lingua sapientium ornat scientiam; os fatuorum ebullit stultitiam.
De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.
3 In omni loco, oculi Domini contemplantur bonos et malos.
Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.
4 Lingua placabilis lignum vitæ; quæ autem immoderata est conteret spiritum.
En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.
5 Stultus irridet disciplinam patris sui; qui autem custodit increpationes astutior fiet. In abundanti justitia virtus maxima est: cogitationes autem impiorum eradicabuntur.
En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.
6 Domus justi plurima fortitudo, et in fructibus impii conturbatio.
Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.
7 Labia sapientium disseminabunt scientiam; cor stultorum dissimile erit.
De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.
8 Victimæ impiorum abominabiles Domino; vota justorum placabilia.
Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.
9 Abominatio est Domino via impii; qui sequitur justitiam diligitur ab eo.
Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.
10 Doctrina mala deserenti viam vitæ; qui increpationes odit, morietur.
Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.
Helvete och förderf är för Herranom; huru mycket mer menniskornas hjerta? (Sheol h7585)
12 Non amat pestilens eum qui se corripit, nec ad sapientes graditur.]
En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.
13 [Cor gaudens exhilarat faciem; in mœrore animi dejicitur spiritus.
Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.
14 Cor sapientis quærit doctrinam, et os stultorum pascitur imperitia.
Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.
15 Omnes dies pauperis, mali; secura mens quasi juge convivium.
En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.
16 Melius est parum cum timore Domini, quam thesauri magni et insatiabiles.
Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.
17 Melius est vocari ad olera cum caritate, quam ad vitulum saginatum cum odio.
Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.
18 Vir iracundus provocat rixas; qui patiens est mitigat suscitatas.
En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.
19 Iter pigrorum quasi sepes spinarum; via justorum absque offendiculo.
Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.
20 Filius sapiens lætificat patrem, et stultus homo despicit matrem suam.
En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
21 Stultitia gaudium stulto, et vir prudens dirigit gressus suos.
Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
22 Dissipantur cogitationes ubi non est consilium; ubi vero sunt plures consiliarii, confirmantur.
De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
23 Lætatur homo in sententia oris sui, et sermo opportunus est optimus.
Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)
25 [Domum superborum demolietur Dominus, et firmos faciet terminos viduæ.
Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
26 Abominatio Domini cogitationes malæ, et purus sermo pulcherrimus firmabitur ab eo.
De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
27 Conturbat domum suam qui sectatur avaritiam; qui autem odit munera, vivet. Per misericordiam et fidem purgantur peccata: per timorem autem Domini declinat omnis a malo.
Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
28 Mens justi meditatur obedientiam; os impiorum redundat malis.
Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
29 Longe est Dominus ab impiis, et orationes justorum exaudiet.
Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
30 Lux oculorum lætificat animam; fama bona impinguat ossa.
Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.
31 Auris quæ audit increpationes vitæ in medio sapientium commorabitur.
Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.
32 Qui abjicit disciplinam despicit animam suam; qui autem acquiescit increpationibus possessor est cordis.
Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.
33 Timor Domini disciplina sapientiæ, et gloriam præcedit humilitas.]
Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
