Job 33
1 [Audi igitur, Job, eloquia mea, et omnes sermones meos ausculta.
Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2 Ecce aperui os meum: loquatur lingua mea in faucibus meis.
Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3 Simplici corde meo sermones mei, et sententiam puram labia mea loquentur.
Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4 Spiritus Dei fecit me, et spiraculum Omnipotentis vivificavit me.
Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5 Si potes, responde mihi, et adversus faciem meam consiste.
Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6 Ecce, et me sicut et te fecit Deus, et de eodem luto ego quoque formatus sum.
Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7 Verumtamen miraculum meum non te terreat, et eloquentia mea non sit tibi gravis.
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8 Dixisti ergo in auribus meis, et vocem verborum tuorum audivi:
Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9 Mundus sum ego, et absque delicto: immaculatus, et non est iniquitas in me.
"Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10 Quia querelas in me reperit, ideo arbitratus est me inimicum sibi.
men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11 Posuit in nervo pedes meos; custodivit omnes semitas meas.
Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."
12 Hoc est ergo in quo non es justificatus: respondebo tibi, quia major sit Deus homine.
Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13 Adversus eum contendis, quod non ad omnia verba responderit tibi?
Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14 Semel loquitur Deus, et secundo idipsum non repetit.
Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15 Per somnium, in visione nocturna, quando irruit sopor super homines, et dormiunt in lectulo,
I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16 tunc aperit aures virorum, et erudiens eos instruit disciplina,
då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17 ut avertat hominem ab his quæ facit, et liberet eum de superbia,
när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18 eruens animam ejus a corruptione, et vitam illius ut non transeat in gladium.
Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19 Increpat quoque per dolorem in lectulo, et omnia ossa ejus marcescere facit.
Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20 Abominabilis ei fit in vita sua panis, et animæ illius cibus ante desiderabilis.
Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21 Tabescet caro ejus, et ossa, quæ tecta fuerant, nudabuntur.
Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22 Appropinquavit corruptioni anima ejus, et vita illius mortiferis.
Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23 Si fuerit pro eo angelus loquens, unus de millibus, ut annuntiet hominis æquitatem,
Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24 miserebitur ejus, et dicet: Libera eum, ut non descendat in corruptionem: inveni in quo ei propitier.
då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."
25 Consumpta est caro ejus a suppliciis: revertatur ad dies adolescentiæ suæ.
Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26 Deprecabitur Deum, et placabilis ei erit: et videbit faciem ejus in jubilo, et reddet homini justitiam suam.
När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27 Respiciet homines, et dicet: Peccavi, et vere deliqui, et ut eram dignus, non recepi.
Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28 Liberavit animam suam, ne pergeret in interitum, sed vivens lucem videret.
ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."
29 Ecce hæc omnia operatur Deus tribus vicibus per singulos,
Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30 ut revocet animas eorum a corruptione, et illuminet luce viventium.
till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31 Attende, Job, et audi me: et tace, dum ego loquor.
Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32 Si autem habes quod loquaris, responde mihi: loquere, volo enim te apparere justum.
Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33 Quod si non habes, audi me: tace, et docebo te sapientiam.]
Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
