Job 21
1 Respondens autem Job, dixit:
Job svarade och sade:
2 [Audite, quæso, sermones meos, et agite pœnitentiam.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Sustinete me, et ego loquar: et post mea, si videbitur, verba, ridete.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Numquid contra hominem disputatio mea est, ut merito non debeam contristari?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Attendite me et obstupescite, et superponite digitum ori vestro.
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Et ego, quando recordatus fuero, pertimesco, et concutit carnem meam tremor.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Quare ergo impii vivunt, sublevati sunt, confortatique divitiis?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Semen eorum permanet coram eis: propinquorum turba et nepotum in conspectu eorum.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Domus eorum securæ sunt et pacatæ, et non est virga Dei super illos.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 Bos eorum concepit, et non abortivit: vacca peperit, et non est privata fœtu suo.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 Egrediuntur quasi greges parvuli eorum, et infantes eorum exultant lusibus.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 Tenent tympanum et citharam, et gaudent ad sonitum organi.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Qui dixerunt Deo: Recede a nobis, et scientiam viarum tuarum nolumus.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Quis est Omnipotens, ut serviamus ei? et quid nobis prodest si oraverimus illum?
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Verumtamen quia non sunt in manu eorum bona sua, consilium impiorum longe sit a me.
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 Quoties lucerna impiorum extinguetur, et superveniet eis inundatio, et dolores dividet furoris sui?
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 Erunt sicut paleæ ante faciem venti, et sicut favilla quam turbo dispergit.
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 Deus servabit filiis illius dolorem patris, et cum reddiderit, tunc sciet.
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 Videbunt oculi ejus interfectionem suam, et de furore Omnipotentis bibet.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 Quid enim ad eum pertinet de domo sua post se, et si numerus mensium ejus dimidietur?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Numquid Deus docebit quispiam scientiam, qui excelsos judicat?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 Iste moritur robustus et sanus, dives et felix:
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 viscera ejus plena sunt adipe, et medullis ossa illius irrigantur:
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 alius vero moritur in amaritudine animæ absque ullis opibus:
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 et tamen simul in pulvere dormient, et vermes operient eos.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Certe novi cogitationes vestras, et sententias contra me iniquas.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 Dicitis enim: Ubi est domus principis? et ubi tabernacula impiorum?
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Interrogate quemlibet de viatoribus, et hæc eadem illum intelligere cognoscetis:
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 quia in diem perditionis servatur malus, et ad diem furoris ducetur.
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Quis arguet coram eo viam ejus? et quæ fecit, quis reddet illi?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Ipse ad sepulchra ducetur, et in congerie mortuorum vigilabit.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 Dulcis fuit glareis Cocyti, et post se omnem hominem trahet, et ante se innumerabiles.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 Quomodo igitur consolamini me frustra, cum responsio vestra repugnare ostensa sit veritati?]
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
