Job 15
1 Respondens autem Eliphaz Themanites, dixit:
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 [Numquid sapiens respondebit quasi in ventum loquens, et implebit ardore stomachum suum?
Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
3 Arguis verbis eum qui non est æqualis tibi, et loqueris quod tibi non expedit.
Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
4 Quantum in te est, evacuasti timorem, et tulisti preces coram Deo.
Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
5 Docuit enim iniquitas tua os tuum, et imitaris linguam blasphemantium.
Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
6 Condemnabit te os tuum, et non ego: et labia tua respondebunt tibi.
Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
7 Numquid primus homo tu natus es, et ante colles formatus?
Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
8 numquid consilium Dei audisti, et inferior te erit ejus sapientia?
Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
9 Quid nosti quod ignoremus? quid intelligis quod nesciamus?
Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
10 Et senes et antiqui sunt in nobis, multo vetustiores quam patres tui.
Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
11 Numquid grande est ut consoletur te Deus? sed verba tua prava hoc prohibent.
Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
12 Quid te elevat cor tuum, et quasi magna cogitans attonitos habes oculos?
Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
13 Quid tumet contra Deum spiritus tuus, ut proferas de ore tuo hujuscemodi sermones?
Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
14 Quid est homo ut immaculatus sit, et ut justus appareat natus de muliere?
Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
15 Ecce inter sanctos ejus nemo immutabilis, et cæli non sunt mundi in conspectu ejus.
Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
16 Quanto magis abominabilis et inutilis homo, qui bibit quasi aquam iniquitatem?
Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
17 Ostendam tibi: audi me: quod vidi, narrabo tibi.
Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
18 Sapientes confitentur, et non abscondunt patres suos:
Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
19 quibus solis data est terra, et non transivit alienus per eos.
Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
20 Cunctis diebus suis impius superbit, et numerus annorum incertus est tyrannidis ejus.
En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
21 Sonitus terroris semper in auribus illius: et cum pax sit, ille semper insidias suspicatur.
Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
22 Non credit quod reverti possit de tenebris ad lucem, circumspectans undique gladium.
Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
23 Cum se moverit ad quærendum panem, novit quod paratus sit in manu ejus tenebrarum dies.
När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
24 Terrebit eum tribulatio, et angustia vallabit eum, sicut regem qui præparatur ad prælium.
Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
25 Tetendit enim adversus Deum manum suam, et contra Omnipotentem roboratus est.
Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
26 Cucurrit adversus eum erecto collo, et pingui cervice armatus est.
Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
27 Operuit faciem ejus crassitudo, et de lateribus ejus arvina dependet.
Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
28 Habitavit in civitatibus desolatis, et in domibus desertis, quæ in tumulos sunt redactæ.
Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
29 Non ditabitur, nec perseverabit substantia ejus, nec mittet in terra radicem suam.
Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
30 Non recedet de tenebris: ramos ejus arefaciet flamma, et auferetur spiritu oris sui.
Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
31 Non credet, frustra errore deceptus, quod aliquo pretio redimendus sit.
Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
32 Antequam dies ejus impleantur peribit, et manus ejus arescent.
Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
33 Lædetur quasi vinea in primo flore botrus ejus, et quasi oliva projiciens florem suum.
Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
34 Congregatio enim hypocritæ sterilis, et ignis devorabit tabernacula eorum qui munera libenter accipiunt.
Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
35 Concepit dolorem, et peperit iniquitatem, et uterus ejus præparat dolos.]
Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
