Corinthios I 12
1 De spiritualibus autem, nolo vos ignorare fratres.
Om de andeliga gåfvor vill jag, käre bröder, icke fördölja eder.
2 Scitis quoniam cum gentes essetis, ad simulacra muta prout ducebamini euntes.
I veten, att I hafven varit Hedningar, och gått till de stumma afgudar, efter som I förförde voren.
3 Ideo notum vobis facio, quod nemo in Spiritu Dei loquens, dicit anathema Jesu. Et nemo potest dicere, Dominus Jesus, nisi in Spiritu Sancto.
Derföre gör jag eder vetterligit, att ingen förbannar Jesum, som genom Guds Anda talar; och ingen kan kalla Jesum en Herra, utan genom den Helga Anda.
4 Divisiones vero gratiarum sunt, idem autem Spiritus:
Gåfvorna äro mångahanda; men Anden är en.
5 et divisiones ministrationum sunt, idem autem Dominus:
Och ämbeten äro mångahanda; men Herren är en.
6 et divisiones operationum sunt, idem vero Deus qui operatur omnia in omnibus.
Och krafterna äro mångahanda; men Gud är en, som allt verkar i allom.
7 Unicuique autem datur manifestatio Spiritus ad utilitatem.
Uti hvarjom och enom bevisa sig Andans gåfvor till gagns.
8 Alii quidem per Spiritum datur sermo sapientiæ: alii autem sermo scientiæ secundum eumdem Spiritum:
Dem ena varder gifvet af Andanom tala om visdom; dem andra tala om förstånd, af samma Andanom;
9 alteri fides in eodem Spiritu: alii gratia sanitatum in uno Spiritu:
Enom androm tron, af samma Andanom; enom androm helbregda gåfva, af samma Andanom;
10 alii operatio virtutum, alii prophetia, alii discretio spirituum, alii genera linguarum, alii interpretatio sermonum.
Enom androm underlig ting göra; enom androm prophetia; enom androm åtskilja andar; enom androm mångahanda tungomål; enom androm tungomåls uttydelse.
11 Hæc autem omnia operantur unus atque idem Spiritus, dividens singulis prout vult.
Men allt detta verkar den samme ene Anden, delandes hvarjom sitt, såsom honom täckes.
12 Sicut enim corpus unum est, et membra habet multa, omnia autem membra corporis cum sint multa, unum tamen corpus sunt: ita et Christus.
Ty såsom en lekamen är, och hafver dock många lemmar; men alle lemmar af en lekamen, ändock de äro månge, äro de dock en lekamen; sammalunda ock Christus.
13 Etenim in uno Spiritu omnes nos in unum corpus baptizati sumus, sive Judæi, sive gentiles, sive servi, sive liberi: et omnes in uno Spiritu potati sumus.
Ty vi äre uti enom Anda alle döpte till en lekamen, ehvad vi äre Judar eller Greker, tjenare eller frie; och hafve alle druckit till en Anda.
14 Nam et corpus non est unum membrum, sed multa.
Ty lekamen är icke en lem, utan månge,
15 Si dixerit pes: Quoniam non sum manus, non sum de corpore: num ideo non est de corpore?
När nu foten ville säga: Jag är icke hand, derföre är jag icke af lekamenom; skulle han fördenskull icke vara af lekamenom?
16 Et si dixerit auris: Quoniam non sum oculus, non sum de corpore: num ideo est de corpore?
Och om örat ville säga: Jag är icke öga, derföre är jag icke af lekamenom; skulle det fördenskull icke vara af lekamenom?
17 Si totum corpus oculus: ubi auditus? Si totum auditus: ubi odoratus?
Om hele lekamen vore öga, hvar blefve då hörslen? Vore han aller hörsel, hvar blefve lukten?
18 Nunc autem posuit Deus membra, unumquodque eorum in corpore sicut voluit.
Men nu hafver Gud satt lemmarna hvar för sig särdeles uti lekamen, såsom han ville.
19 Quod si essent omnia unum membrum, ubi corpus?
Om nu alle lemmar vore en lem, hvar blefve då lekamen?
20 Nunc autem multa quidem membra, unum autem corpus.
Men nu äro lemmarna månge, och lekamen är en.
21 Non potest autem oculus dicere manui: Opera tua non indigeo: aut iterum caput pedibus: Non estis mihi necessarii.
Ögat kan icke säga till handen: Jag behöfver dig intet; eller hufvudet till fötterna: Jag behöfver eder intet;
22 Sed multo magis quæ videntur membra corporis infirmiora esse, necessariora sunt:
Utan mycket mer de kroppsens lemmar, som synas svagast vara, äro oss mest af nöden.
23 et quæ putamus ignobiliora membra esse corporis, his honorem abundantiorem circumdamus: et quæ inhonesta sunt nostra, abundantiorem honestatem habent.
Och de vi hålle blygeliga vara, dem lägge vi mästa äron uppå; och de oss snöpliga synas, dem pryde vi aldramest.
24 Honesta autem nostra nullius egent: sed Deus temperavit corpus, ei cui deerat, abundantiorem tribuendo honorem,
Ty de, som dägeliga äro, behöfva intet; men Gud hafver så tillhopamängt lekamenen, och de lemmar, som något fattades, dess mer prydelse tillagt;
25 ut non sit schisma in corpore, sed idipsum pro invicem sollicita sint membra.
På det i lekamenen skall ingen skiljaktighet vara; utan alle lemmar skola den ene för den andra ens omsorg hafva.
26 Et si quid patitur unum membrum, compatiuntur omnia membra: sive gloriatur unum membrum, congaudent omnia membra.
Och om en lem lider något, så lida alle lemmarna med; och om en lem varder härliga hållen, så fröjda sig alle lemmarna med.
27 Vos autem estis corpus Christi, et membra de membro.
Men I ären Christi lekamen och lemmar, hvar efter sin del.
28 Et quosdam quidem posuit Deus in ecclesia primum apostolos, secundo prophetas, exinde doctores, deinde virtutes, exinde gratias curationum, opitulationes, gubernationes, genera linguarum, interpretationes sermonum.
Och Gud hafver satt i församlingene först Apostlar, dernäst Propheter, sedan lärare, sedan kraftverkare, sedan helbregdo gåfvor, hjelpare, regerare, mångahanda tungomål.
29 Numquid omnes apostoli? numquid omnes prophetæ? numquid omnes doctores?
Äro de alle Apostlar? Äro de alle Propheter? Äro de alle lärare? Äro de alle kraftverkare?
30 numquid omnes virtutes? numquid omnes gratiam habent curationum? numquid omnes linguis loquuntur? numquid omnes interpretantur?
Hafva de alle helbregdo gåfvor? Tala de alle mång tungomål? Kunna de alle uttyda?
31 Æmulamini autem charismata meliora. Et adhuc excellentiorem viam vobis demonstro.
Men farer efter de yppersta gåfvorna; och jag vill ännu visa eder en kosteligare väg.
