< زەبوورەکان 91 >

ئەوەی لە پەناگای هەرەبەرز دادەنیشێت، ئەوەی لە سێبەری خودای هەرە بەتوانا دەمێنێتەوە، 1
Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,
بە یەزدان دەڵێ: «تۆ پەناگامی، قەڵامی، خودای منی، پشتت پێ دەبەستم.» 2
Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.
بێگومان لە تۆڕی ڕاوچی دەربازت دەکات، لە دەرد و بەڵای کوشندە. 3
Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.
بە باڵی خۆی داتدەپۆشێت، لەژێر باڵەکانی پەنا دەگریت و دڵسۆزییەکەی قەڵغان و شوورایە. 4
Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;
نە لە تۆقینی شەو دەترسیت و نە لەو تیرەی بە ڕۆژ دەهاوێژرێت، 5
Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;
نە لەو دەردەی کە لە تاریکی دێت، نە لەو ئافاتەی بە ڕۆژی نیوەڕۆ زیان دەبەخشێت. 6
För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.
هەزار کەس لەتەنیشتت بەردەبنەوە، دە هەزار لەلای دەستی ڕاستت، بەڵام لە تۆ نزیک ناکەوێتەوە. 7
Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.
بەڵکو تەنها بە چاوی خۆت سەیر دەکەیت و سزای بەدکاران دەبینیت. 8
Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.
ئەگەر یەزدانت کرد بە پەناگات، هەرەبەرزت کرد بە لانەی خۆت، 9
Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.
هیچ خراپەت بەسەرنایەت و هیچ بەڵایەک لە ماڵت نزیک ناکەوێتەوە. 10
Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.
لەبەر ئەوەی سەبارەت بە تۆ فەرمان بە فریشتەکانی دەدات، بۆ ئەوەی لە هەموو هەنگاوێکت بتپارێزن، 11
Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.
لەسەر دەستیان هەڵتدەگرن، تاکو پێت بەر بەردێک نەکەوێت. 12
De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.
پێ بە شێر و ماری کۆبرادا دەنێیت، بەچکە شێر و ئەژدیها پێشێل دەکەیت. 13
På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.
یەزدان دەفەرموێت: «لەبەر ئەوەی دڵی بە منەوە بەندە، ڕزگاری دەکەم، دەیپارێزم، چونکە من دەناسێت. 14
Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.
نزام بۆ دەکات، وەڵامی دەدەمەوە، لە تەنگانە لەگەڵیدام، دەربازی دەکەم و ڕێزداری دەکەم. 15
Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.
بە ڕۆژگاری درێژ تێری دەکەم، ڕزگاریی خۆمی نیشان دەدەم.» 16
Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.

< زەبوورەکان 91 >