< زەبوورەکان 88 >
گۆرانییەک. زەبوورێکی کوڕانی قۆرەح. بۆ گەورەی گۆرانیبێژان. بەگوێرەی «ماحەلەت لعەنۆت». هۆنراوەیەکی هێیمانی ئەزراحی. ئەی یەزدان، خودای ڕزگاریم، شەو و ڕۆژ بەرامبەر بە تۆ هاوارم کرد. | 1 |
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
با نوێژەکانم بگاتە بەردەمت، گوێ بۆ هاوارم شل بکە. | 2 |
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
گیانم پڕ خراپە بووە و ژیانم لە جیهانی مردووان نزیک بووەتەوە. (Sheol ) | 3 |
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol )
وەک ئەوانە دانراوم کە دەچنە نێو جیهانی مردووان، وەک پیاوێکم لێهاتووە هێزی لەبەربڕابێت. | 4 |
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
لەناو مردووان وازلێهێنراو، وەک کوژراوەکانی ناو گۆڕ ڕاکشاو، ئەوانەی ئیتر یادیان ناکەیتەوە، ئەوانەی دەستت لێیان شوشتووە. | 5 |
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
لەناو قووڵترین گۆڕ داتناوم، لەناو جەرگەی تاریکی، لە قووڵایی. | 6 |
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
تووڕەییت قورسە بەسەرمەوە، شەپۆلەکانت ڕامدەماڵن. | 7 |
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
ناسیاوەکانمت لێ دوورخستمەوە، قێزم لێ دەکەنەوە. گیراوم و دەربازبوونم بۆ نییە، | 8 |
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
بەهۆی ژێردەستەیی چاوم لە کزبوونە. ئەی یەزدان، بە درێژایی ڕۆژ هاوار بۆ تۆ دەکەم، دەستم لە تۆ پان دەکەمەوە. | 9 |
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
ئایا کاری سەرسوڕهێنەر بۆ مردووان دەکەیت؟ یان ڕۆحەکان هەڵدەستنەوە ستایشت بکەن؟ | 10 |
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
ئایا لەناو گۆڕ باسی خۆشەویستییە نەگۆڕەکەت دەکرێت، یان لە لەناوچوون باسی دڵسۆزییەکەت؟ | 11 |
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
ئایا لە تاریکایی کارە سەرسوڕهێنەرەکانت دەناسرێت، یان لە خاکی لەبیرچوون ڕاستودروستیت؟ | 12 |
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
ئەی یەزدان، هاوار بۆ تۆ دەهێنم، بەیانییان نوێژم بەرەو ڕووت دێت. | 13 |
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
ئەی یەزدان، بۆچی گیانم ڕەت دەکەیتەوە، ڕووی خۆتم لێ دەشاریتەوە؟ | 14 |
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
من لە منداڵییەوە کڵۆڵم و نزیکە مەرگم، بەرگەی ترسەکانی تۆم گرت و سەرم لێ شێوا. | 15 |
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
تووڕەیی تۆ بەسەر مندا تێپەڕی، ترسی بەڵاکانی تۆ وێرانی کردم. | 16 |
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
وەک لافاو بە درێژایی ڕۆژ دەوری داوم، لە هەموو لایەکەوە دەوری گرتووم. | 17 |
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
دۆست و خۆشەویستەکانت لێ دوورخستمەوە، تاریکی بووە بە نزیکترین هاوڕێم. | 18 |
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.