< زەبوورەکان 73 >

زەبوورێکی ئاساف. بێگومان خودا چاکە بۆ ئیسرائیل، بۆ دڵپاکەکان. 1
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
بەڵام من خەریک بوو پێم بخزێت و زۆری نەمابوو هەنگاوم بخلیسکێت، 2
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
چونکە بەغیلیم بە لووتبەرزەکان برد، کە ئاسوودەیی بەدکارانم دی. 3
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
ترسیان لە مردن نییە، جەستەیان تەندروست و قەڵەوە. 4
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
لە ڕەنجکێشانی مرۆڤ بەدەرن، وەک خەڵکی تێناکەون. 5
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
بۆیە لووتبەرزییان وەک ملوانکە لە مل کردووە و بەرگی توندوتیژییان پۆشیوە. 6
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
خراپە لە دڵی بێ بەزەییانەوە دێت، لێکدانەوەی دڵیان بێ سنوورە. 7
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
گاڵتەجاڕی دەکەن و بە خراپە دەدوێن، بە لووتبەرزییەوە باسی ستەم دەکەن. 8
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
ڕووی دەمیان لە ئاسمان کردووە، زمانیشیان بەسەر زەویدا دەگێڕن. 9
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
بۆیە خەڵکی خۆیان دێنە لایان و باوەڕ بە قسەکانیان دەکەن. 10
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
دەڵێن: «چۆن خودا دەزانێت؟ ئایا لەلای هەرەبەرز زانیاری هەیە؟» 11
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
ئەوەتا ئەمانە بەدکارن، هەمیشە لە خۆشیدان و سامانیان لە زیادبووندایە. 12
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
بێگومان بە بێهوودە دڵی خۆمم بە پاکی ڕاگرتووە، دەستیشم بە بێگەردی شوشتووە. 13
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
بە درێژایی ڕۆژ لێم قەومابوو، هەتا بەرەبەیان تەمبێ کرابووم. 14
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
ئەگەر بە ڕاشکاوی قسەم دەکرد، ئەوا لەگەڵ منداڵەکانت ناپاک دەبووم. 15
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
کاتێک ویستم لەمە تێبگەم، بە ئەرکێکی سەختم بینی، 16
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
هەتا چوومە ناو پیرۆزگای خودا، ئەوسا لە چارەنووسیان تێگەیشتم. 17
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
بە ڕاستی لە جێگایەکی خلیسک داتناون، تووشی وێرانیت کردوون. 18
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
چۆن بە چاوتروکانێک وێران بوون، لە ترسان بە تەواوی لەناوچوون! 19
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
ئەی پەروەردگار، وەک خەون کاتی بەئاگا هاتنەوە، لە کاتی بەئاگایی وەک خەون ڕیسوایان دەکەیت. 20
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
کاتێک دڵم تەنگ بوو، وەک شمشێر هەناومی بڕی، 21
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
گێل و نەزان بووم، لەلای تۆ وەک ئاژەڵم لێهات. 22
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
لەگەڵ ئەوەشدا، من هەمیشە لەلای تۆم، دەستی ڕاستی منت گرت. 23
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
بە ئامۆژگاریت ڕێنماییم دەکەیت، پاشان بۆ شکۆمەندیم دەبەیت. 24
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
بێجگە لە تۆ لە ئاسمان کێم هەیە؟ ئەگەر لەگەڵ تۆ بم، لەسەر زەویش هیچ نییە ئارەزووی بکەم. 25
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
جەسته و دڵم کۆتاییان پێدێت، بەڵام هەتاهەتایە هێزی دڵ و بەشی من خودایە. 26
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
ئەوەتا ئەوانەی لە تۆ دوورن وێڵ دەبن، ئەوانەی ناپاکیت لەگەڵ بکەن دوایان دەبڕیتەوە. 27
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
بەڵام نزیکبوونەوە لە خودا بۆ من باشە، یەزدانی باڵادەستم کرد بە پەناگام، هەتا باسی هەموو کردەوەکانت بکەم. 28
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

< زەبوورەکان 73 >