زەبوورەکان 73
| زەبوورێکی ئاساف. بێگومان خودا چاکە بۆ ئیسرائیل، بۆ دڵپاکەکان. | 1 |
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
| بەڵام من خەریک بوو پێم بخزێت و زۆری نەمابوو هەنگاوم بخلیسکێت، | 2 |
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
| چونکە بەغیلیم بە لووتبەرزەکان برد، کە ئاسوودەیی بەدکارانم دی. | 3 |
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
| ترسیان لە مردن نییە، جەستەیان تەندروست و قەڵەوە. | 4 |
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
| لە ڕەنجکێشانی مرۆڤ بەدەرن، وەک خەڵکی تێناکەون. | 5 |
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
| بۆیە لووتبەرزییان وەک ملوانکە لە مل کردووە و بەرگی توندوتیژییان پۆشیوە. | 6 |
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
| خراپە لە دڵی بێ بەزەییانەوە دێت، لێکدانەوەی دڵیان بێ سنوورە. | 7 |
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
| گاڵتەجاڕی دەکەن و بە خراپە دەدوێن، بە لووتبەرزییەوە باسی ستەم دەکەن. | 8 |
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
| ڕووی دەمیان لە ئاسمان کردووە، زمانیشیان بەسەر زەویدا دەگێڕن. | 9 |
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
| بۆیە خەڵکی خۆیان دێنە لایان و باوەڕ بە قسەکانیان دەکەن. | 10 |
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
| دەڵێن: «چۆن خودا دەزانێت؟ ئایا لەلای هەرەبەرز زانیاری هەیە؟» | 11 |
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
| ئەوەتا ئەمانە بەدکارن، هەمیشە لە خۆشیدان و سامانیان لە زیادبووندایە. | 12 |
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
| بێگومان بە بێهوودە دڵی خۆمم بە پاکی ڕاگرتووە، دەستیشم بە بێگەردی شوشتووە. | 13 |
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
| بە درێژایی ڕۆژ لێم قەومابوو، هەتا بەرەبەیان تەمبێ کرابووم. | 14 |
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
| ئەگەر بە ڕاشکاوی قسەم دەکرد، ئەوا لەگەڵ منداڵەکانت ناپاک دەبووم. | 15 |
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
| کاتێک ویستم لەمە تێبگەم، بە ئەرکێکی سەختم بینی، | 16 |
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
| هەتا چوومە ناو پیرۆزگای خودا، ئەوسا لە چارەنووسیان تێگەیشتم. | 17 |
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
| بە ڕاستی لە جێگایەکی خلیسک داتناون، تووشی وێرانیت کردوون. | 18 |
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
| چۆن بە چاوتروکانێک وێران بوون، لە ترسان بە تەواوی لەناوچوون! | 19 |
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
| ئەی پەروەردگار، وەک خەون کاتی بەئاگا هاتنەوە، لە کاتی بەئاگایی وەک خەون ڕیسوایان دەکەیت. | 20 |
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
| کاتێک دڵم تەنگ بوو، وەک شمشێر هەناومی بڕی، | 21 |
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
| گێل و نەزان بووم، لەلای تۆ وەک ئاژەڵم لێهات. | 22 |
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
| لەگەڵ ئەوەشدا، من هەمیشە لەلای تۆم، دەستی ڕاستی منت گرت. | 23 |
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
| بە ئامۆژگاریت ڕێنماییم دەکەیت، پاشان بۆ شکۆمەندیم دەبەیت. | 24 |
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
| بێجگە لە تۆ لە ئاسمان کێم هەیە؟ ئەگەر لەگەڵ تۆ بم، لەسەر زەویش هیچ نییە ئارەزووی بکەم. | 25 |
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
| جەسته و دڵم کۆتاییان پێدێت، بەڵام هەتاهەتایە هێزی دڵ و بەشی من خودایە. | 26 |
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
| ئەوەتا ئەوانەی لە تۆ دوورن وێڵ دەبن، ئەوانەی ناپاکیت لەگەڵ بکەن دوایان دەبڕیتەوە. | 27 |
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
| بەڵام نزیکبوونەوە لە خودا بۆ من باشە، یەزدانی باڵادەستم کرد بە پەناگام، هەتا باسی هەموو کردەوەکانت بکەم. | 28 |
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
