< زەبوورەکان 132 >

گۆرانی گەشتیاران. ئەی یەزدان، داود و هەموو ئازارەکانی بەبیر خۆت بهێنەوە. 1
En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
ئەو سوێندەی بۆ یەزدانی خوارد، نەزرەکەی بۆ خودای تواناداری یاقوب: 2
Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
«شەرت بێت نەچمەوە ناو خێوەتی ماڵەکەم، نەچمە ناو نوێنەکەم، 3
Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
خەو نەدەم بە چاوەکانم، پشوو نەدەم بە پێڵووەکانم، 4
Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
هەتا شوێنێک بۆ یەزدان پەیدا نەکەم، نشینگەیەک بۆ خودای تواناداری یاقوب.» 5
Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
ئەوەتا لە ئەفراتە هەواڵی ئەومان بیست، لەناو کێڵگەکانی یاعەر دۆزیمانەوە: 6
Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
«با بچینە نشینگەکەی، با لە تەختەپێی کڕنۆش ببەین. 7
Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
ئەی یەزدان، هەستە و وەرە بۆ شوێنی حەوانەوەت، خۆت و سندوقی هێزت. 8
Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
با کاهینەکانت ڕاستودروستی لەبەر بکەن، خۆشەویستانت هەلهەلە لێبدەن.» 9
Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
لە پێناوی داودی بەندەی خۆت، دەستنیشانکراوەکەت ڕەت مەکەرەوە. 10
Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
یەزدان سوێندی بۆ داود خوارد و هەرگیز لێی پاشگەز نابێتەوە: «لە بەری پشتی خۆت لەسەر تەختەکەت دادەنێم. 11
Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
ئەگەر کوڕەکانت پەیمانەکەم نەشکێنن، هەروەها ئەو فەرزانەی کە فێریان دەکەم، ئەوسا خۆیان و نەوەکانیان هەتاهەتایە لەسەر تەختەکەت دادەنیشن.» 12
Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
لەبەر ئەوەی یەزدان سییۆنی هەڵبژارد و حەزی کرد بیکات بە نشینگەی خۆی. 13
Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
«هەتاهەتایە ئەمە ئارامگامە، لێرە نیشتەجێ دەبم، چونکە پێم خۆشە! 14
Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
بەرەکەت بەسەر ئازووقەکەیدا دەبارێنم، هەژارەکانی تێر نان دەکەم. 15
Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
ڕزگاری دەکەمە بەر کاهینەکانی، خۆشەویستانی بە شادمانییەوە هەلهەلە لێ دەدەن. 16
Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
«لەوێ هێز بە داود دەبەخشم، چرایەک بۆ دەستنیشانکراوەکەم ئامادە دەکەم. 17
Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
شەرمەزاری دەکەمە بەر دوژمنەکانی، بەڵام تاجەکەی سەر ئەو شکۆفە دەکات.» 18
Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.

< زەبوورەکان 132 >