زەبوورەکان 102

1 نوێژی هەژارێکی ورەڕووخاو، کە هاواری دەباتە بەردەم یەزدان. ئەی یەزدان، گوێ لە نوێژم بگرە، با هاوارم بگاتە لات.

En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

2 لە ڕۆژی تەنگانەدا ڕووی خۆتم لێ مەشارەوە، لەو ڕۆژەی کە هاوارت بۆ دەکەم گوێم بۆ شل بکە، زوو وەڵامم بدەوە.

Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

3 ڕۆژگارم وەک دووکەڵ ڕەوییەوە، ئێسکم وەک پشکۆ گڕی گرتووە.

Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

4 هەڵپڕووکاوە، دڵم وشک بووەتەوە، نانخواردنم لەبیر نەماوە.

Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

5 لە دەنگی ناڵەم ئێسکم بە پێستمەوە نووساوە.

Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

6 وەک کوندەپەپووی بیابانی چۆڵەوانیم لێهاتووە، وەک کوندەپەپووی کەلاوەم لێهاتووە.

Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

7 ڕادەکشێم و وەک چۆلەکەیەکی تەنهای سەربانم لێهاتووە.

Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

8 بە درێژایی ڕۆژ دوژمنەکانم سووکایەتیم پێ دەکەن، ئەوانەی لە دژی منن وەک شێتیان لێ هاتووە، نەفرەتم لێدەکەن.

Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

9 بۆیە خۆڵەمێش دەخۆم وەک نان، فرمێسکم تێکەڵ بە خواردنەوەم بووە،

Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

10 لەبەر تووڕەیی زۆری تۆ، چونکە هەڵتگرتم و فڕێتدام.

För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

11 ڕۆژگارم وەک سێبەری خوارە، خۆشم وەک گیا وشک دەبمەوە.

Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

12 تۆش ئەی یەزدان، هەتاهەتایە لەسەر تەختی، نەوە دوای نەوە یادت دەکەنەوە.

Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

13 تۆ هەڵدەستیت و بەزەییت بە سییۆن دێتەوە، چونکە ماوەی میهرەبانییە، کاتی هاتووە.

Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

14 خزمەتکارەکانت بە تاسەوەن بۆ بەردەکانی، دڵیان دەسووتێ بۆ خۆڵەکەی.

Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

15 هەموو نەتەوەکان لە ناوی یەزدان دەترسن، هەموو پاشاکانی زەویش لە شکۆمەندیت،

Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

16 چونکە کە یەزدان سییۆن بنیاد دەنێتەوە، بە شکۆمەندی خۆی دەبینرێت.

Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

17 ئاوڕ لە نوێژی ڕووتوڕەجاڵەکان دەداتەوە، نوێژەکانیان بە کەم نازانێت.

Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

18 ئەمە بۆ نەوەی داهاتوو دەنووسرێت، تاکو ئەو نەوەیە ستایشی یەزدان بکەن، کە هێشتا لەدایک نەبوونە:

Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

19 «یەزدان لە بەرزایی پیرۆزگای خۆیەوە دەڕوانێتە خوارێ، لە ئاسمانەوە سەیری زەوی دەکات،

Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

20 بۆ ئەوەی گوێی لە ناڵەی دیلەکان بێت، ئەوانە ئازاد بکات کە دراونەتە دەست مردن.»

Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

21 جا لە سییۆن ناوی یەزدان ڕادەگەیەنرێت، لە ئۆرشەلیم ستایشی،

På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

22 کاتێک گەلان و پاشایەتییەکان پێکەوە بۆ پەرستنی یەزدان کۆدەبنەوە.

När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

23 لە ناوەڕاستی تەمەنم هێزی کزکردم، ڕۆژگاری کورتکردم.

Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

24 گوتی: «ئەی خودای من، لە ناوەڕاستی ڕۆژگارم لام مەدە، ساڵانی تۆ بۆ نەوە دوای نەوەیە.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

25 لە سەرەتاوە بناغەی زەویت دانا، ئاسمانیش دەستکردی تۆیە.

Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

26 ئەوان لەناودەچن، بەڵام تۆ دەمێنیت، هەموو وەک کراس کۆن دەبن، وەک جلوبەرگ دەیانگۆڕیت و فڕێدەدرێن.

De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

27 بەڵام تۆ هەروەک خۆتی، ساڵانی تۆ کۆتایی نایەت.

Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

28 کوڕی خزمەتکارەکانت نیشتەجێ دەبن و نەوەکانیان لەبەردەمت دەچەسپێن.»

Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.