< پەندەکانی سلێمان 8 >
ئایا دانایی بانگەواز ناکات؟ ئەی تێگەیشتن دەنگی خۆی هەڵنابڕێت؟ | 1 |
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
لەسەر لووتکەی بەرزاییەکان، لەسەر ڕێگاکان، لە چواڕیانەکان ڕادەوەستێت. | 2 |
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
لەلای دەروازەی شارەکان، لەبەردەم دەرگاکان، هاوار دەکات: | 3 |
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
«ئەی خەڵکینە، بۆ ئێوە بانگ دەکەم، دەنگم بۆ ئادەمیزادە. | 4 |
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
ساویلکەکان، فێری ژیری بن، گێلەکان، فێری تێگەیشتن بن. | 5 |
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
گوێ بگرن، چونکە باسی شتی بەرزتان بۆ دەکەم، کردنەوەی لێوەکانم بۆ ڕاستەڕێییە. | 6 |
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
ڕاستگۆیی وێردی دەممە، خراپەش قێزەونە بۆ لێوەکانم. | 7 |
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
قسەکانی دەمم هەموو ڕاستودروستن، هیچ فێڵ یان خواروخێچی تێدا نییە. | 8 |
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
هەموو ڕێکن لای کەسی تێگەیشتوو، ڕاستەڕێیە لای ئەوانەی زانیاری دەدۆزنەوە. | 9 |
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
تەمبێکردن لە من وەربگرن نەک زیو، زانیاریش زیاتر لە زێڕی پوختەکراو، | 10 |
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
چونکە دانایی لە یاقووت باشترە، هەرچی ئارەزووی دەکەیت نابێتە هاوتای. | 11 |
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
«من داناییم، لەگەڵ ژیریدا نیشتەجێم، زانیاری و سەلیقەم هەیە. | 12 |
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
ئەوەی لەخواترس بێت، ڕقی لە خراپە دەبێت، من ڕقم لە لووتبەرزی و خۆبەزلزانییە، لە ڕێگای خراپ و لە قسەی بە فێڵە. | 13 |
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
ڕاوێژ و دانایی تەواو هی منن، تێگەیشتن هی منە، هێز هی منە. | 14 |
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
بە منەوە پاشاکان پاشایەتی دەکەن و فەرمانڕەوایان بە ڕاستودروستی یاسا دەردەکەن. | 15 |
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
بە منەوە میرەکان میرایەتی دەکەن، بەگەکان و هەموو ئەوانەی بە ڕاستودروستی دادوەری دەکەن. | 16 |
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
من ئەوانەم خۆشدەوێت کە منیان خۆشدەوێ، ئەوانەش کە بە پەرۆشەوە بەدوامدا دەگەڕێن، دەمدۆزنەوە. | 17 |
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
دەوڵەمەندی و ڕێزداری لەلای منە، ڕاستودروستی و ئەو سامانەی کە دەمێنێتەوە. | 18 |
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
بەرهەمی من لە زێڕ باشترە، لە زێڕی بێگەردیش، دەغڵیشم لە زیوی پوختەکراو باشترە. | 19 |
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
بە ڕێچکەی ڕاستودروستیدا دەڕۆم، لەسەر ڕێبازی دادپەروەری، | 20 |
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
تاکو سامان بکەمە میرات بۆ ئەوانەی منیان خۆشدەوێت و ئەمبارەکانیان پڕ بکەم. | 21 |
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
«یەزدان لە سەرەتای بەدیهێنانەکەی منی دروستکرد، هەر لە کۆنەوە لەپێش کارەکانی. | 22 |
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
لە ئەزەلەوە من دامەزراوم، لە سەرەتاوە، لەپێش زەوی. | 23 |
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
هێشتا زەریاکان نەببوون من بەدیهێنراوم، هێشتا کانییە پڕ ئاوەکان نەبوون. | 24 |
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
پێش ئەوەی چیاکان بچەسپێن، پێش گردەکان، من بەدیهێنراوم، | 25 |
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
هێشتا نە زەوی و نە پانتاییەکانی دروستکردبوو، نە سەرەتای خۆڵی زەوی. | 26 |
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
کاتێک کە ئاسمانی جێگیر کرد من لەوێ بووم، کاتێک کە هێڵی ئاسۆی بەسەر قووڵاییدا کێشا، | 27 |
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
کاتێک کە هەوری لە ئاسمان ڕاگرت و سەرچاوەی قووڵاییەکانی چەسپاند، | 28 |
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
کاتێک کە سنووری بۆ دەریا کێشا بۆ ئەوەی ئاوەکان فەرمانی ئەو نەشکێنن، کاتێک کە بناغەی زەوی داڕشت. | 29 |
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
لەگەڵ ئەو وەستایەکی لێزان بووم، ڕۆژبەڕۆژ شادمانی ئەو بووم، هەمیشە لەبەردەمیدا دڵخۆش بووم، | 30 |
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
لە زەوییە ئاوەدانەکەی دڵخۆش دەبووم، لەگەڵ ئادەمیزاد شادمان بووم. | 31 |
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
«ئەی کوڕینە، ئێستاش گوێم لێ بگرن، خۆزگە دەخوازرێ بەوانەی ڕێگای من دەپارێزن. | 32 |
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
گوێ لە تەمبێکردن بگرن و دانا بن، پشت گوێی مەخەن. | 33 |
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
خۆزگە دەخوازرێ بەو کەسەی گوێم لێ دەگرێت، ڕۆژبەڕۆژ لەلای دەرگاکەم ئاگادارە، لەلای دەروازەی دەرگاکەم ئێشک دەگرێت، | 34 |
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
چونکە ئەوەی من بدۆزێتەوە، ژیان دەدۆزێتەوە، ڕەزامەندی یەزدانیش بەدەستدەهێنێت. | 35 |
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
بەڵام ئەوەی من نەدۆزێتەوە زیان بە خۆی دەگەیەنێت، هەموو ئەوانەی ڕقیان لە منە، مردنیان خۆشدەوێت.» | 36 |
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.