شینەکانی یەرمیا 5

1 ئەی یەزدان، بەبیرت بێتەوە چیمان بەسەرهات، تەماشا بکە و ڕیسواییەکەمان ببینە.

Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

2 میراتەکەمان بۆ نامۆکان بوو، ماڵمان بۆ بێگانە.

Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

3 هەتیو و بێ باوک بووین، دایکانمان وەک بێوەژنن.

Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

4 دەبێ ئەو ئاوە بکڕین کە دەیخۆینەوە دارەکانمان بە نرخ بۆمان دێت.

Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

5 ئەوانەی ڕاومان دەنێن زۆر نزیک بوونەوە، ماندوو دەبین و حەوانەوەمان نییە.

Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

6 دەستمان لە میسری و ئاشورییەکان پانکردەوە بۆ بەدەستهێنانی نانی پێویست.

Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

7 باوکانمان گوناهیان کرد، نەمان، ئێمەش سزاکەیان وەردەگرین.

Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

8 کۆیلەکان فەرمانڕەوایەتیمان دەکەن، کەس نییە لە دەستیان ڕزگارمان بکات.

Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

9 بەهۆی شمشێر لە چۆڵەوانی ژیانمان لە مەترسیدایە هەتا بژێوی پەیدا دەکەین.

Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

10 پێستمان وەک تەنوور سووتاوە، لەبەر برسیێتی برژاوین.

Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

11 لە سییۆن دەستدرێژییان کردە سەر ژنان، پاکیزەکانیش لە شارۆچکەکانی یەهودا.

Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

12 میران بە دەستیانەوە هەڵدەواسرێن، ڕێز لە پیران ناگیرێت.

Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

13 لاوانیان دەهاڕدرێن، منداڵان لەژێر بارەداردا بەلادادێن.

Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

14 پیران دەستیان لە دەروازە هەڵدەگرن، لاوانیش وازیان لە گۆرانی هێنا.

De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

15 خۆشی دڵمان نەما، شاییمان بوو بە شیوەن.

Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

16 تاجی سەرمان کەوت. قوڕبەسەرمان، چونکە گوناهمان کرد!

Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

17 لەبەر ئەم شتانە دڵمان داهێزرا، لەبەر ئەم ڕووداوانە بەرچاومان تاریک بوو،

Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

18 لەبەر کێوی سییۆن، وێران بوو، چەقەڵ هاتوچۆی تێدا دەکەن.

för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

19 ئەی یەزدان، تۆ بۆ هەتاهەتایە حوکم دەکەیت، تەختی تۆ نەوە دوای نەوە بەردەوام دەبێت.

Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

20 بۆچی بەردەوام لەبیرمان دەکەیت؟ بۆچی کاتێکی درێژ بەجێمان دەهێڵیت؟

Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

21 ئەی یەزدان، بمانگەڕێنەوە بۆ لای خۆت، هەتا بگەڕێینەوە، وەک جاران ڕۆژانمان نوێ بکەرەوە،

Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

22 یان تۆ زۆر لێمان تووڕە بوویت و بە تەواوی ئێمەت ڕەتکردووەتەوە؟

Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?