< ئەیوب 9 >

ئەیوبیش وەڵامی دایەوە: 1
Därefter tog Job till orda och sade:
«ڕاستە، دەزانم کە وایە. جا چۆن مرۆڤ لەبەرچاوی خودا ڕاستودروست دەبێت؟ 2
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
ئەگەر بیەوێت مشتومڕی لەگەڵ بکات، ناتوانێت وەڵامی یەک لە هەزار بداتەوە. 3
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
خودا داناییەکی فراوان و توانایەکی زۆری هەیە. کێ هەیە دژایەتی کردبێت و بە سەلامەتی دەرچووبێت؟ 4
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
هەژێنەری چیاکانە بێ ئەوەی بەخۆیان بزانن، ئەوەی لە کاتی تووڕەییدا سەرەوژێریان دەکات. 5
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
زەوی لە جێی خۆی لەق دەکات، جا کۆڵەکەکانی دەخاتە بوومەلەرزە. 6
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
فەرمان بە خۆر دەدات، کە هەڵنەیەت، بە ئەستێرەکانیش کە نەدرەوشێنەوە. 7
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
خۆی بە تەنها ئاسمانی لێک کردووەتەوە، بەسەر شەپۆلەکانی دەریادا ڕۆیشتووە. 8
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
دروستکەری کەلووەکانی ورچ و ڕاوچی و حەوتەوانە و ئەو کەلووانەیە کە لە باشووری زەوی دەبینرێن. 9
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
کاری مەزنی بەم جۆرەی کردووە کە لە سەرووی بیرکردنەوەن، هێندە پەرجوو کە لە ژماردن نایەن. 10
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
کاتێک بەسەرمدا دەڕوات نایبینم، کاتێک تێدەپەڕێت هەستی پێ ناکەم! 11
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
ئەگەر شتێکمان لێ بستێنێت کێ دەتوانێت بەرەنگاری بێتەوە؟ کێ پێی دەڵێت:”ئەوە چی دەکەیت؟“ 12
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
خودا تووڕەیی خۆی ناگێڕێتەوە، یارمەتیدەرانی ڕەهەڤ لە ژێریدا دەچەمێنەوە. 13
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
«ئیتر من چۆن وەڵامی بدەمەوە و چۆن وشە هەڵبژێرم بۆ وەڵامدانەوەی؟ 14
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
ئەگەر ڕاستودروستیش بم، ناتوانم وەڵامی بدەمەوە، بەڵکو داوای بەزەیی لە دادوەرم دەکەم. 15
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
ئەگەر بانگی بکەم، ئەویش وەڵامم بداتەوە، باوەڕ ناکەم کە گوێی بۆ دەنگم شل بکات، 16
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
بەڵکو ئەو بە زریان تێکمدەشکێنێت و بەبێ هۆ برینەکانم زۆر دەکات. 17
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
ناهێڵێت هەناسە بدەم، بەڵام لە تاڵی تێرم دەکات. 18
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
ئەگەر تاقیکردنەوەی هێز بێت، ئەو بەهێزترینە! ئەگەر کێشەی دادگا بێت، کێ دەتوانێت بانگی بکات؟ 19
Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
ئەگەر بێتاوان بم دەمم تاوانبارم دەکات، ئەگەر بێ کەموکوڕیش بم، دەیسەلمێنێت تاوانبارم. 20
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
«هەرچەندە من بێ کەموکوڕیم، بەڵام بایەخ بە ژیانی خۆم نادەم؛ ڕقم لە ژیانم دەبێتەوە. 21
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
”خودا کۆتایی بە چاک و بە خراپ دەهێنێت.“لەبەر ئەوە گوتم: بەلامەوە هەردووکیان وەک یەکن، 22
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
ئەگەر کارەساتی لەناکاو مردن بهێنێت، بە نائومێدیی بێتاوان پێدەکەنێت. 23
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
کە خاکێک درابێت بە دەست بەدکارەوە، ئەوا پەردە بەسەر ڕووی دادوەرەکانی دەدات، ئەگەر ئەو نەبێت، ئەی کێیە؟ 24
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
«ڕۆژگارم خێراترە لە کەسێک کە ڕادەکات، گوزەر دەکات و چێژی لێ نابینم. 25
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
وەک چۆن کەشتی زەل ڕووبار دەبڕێت هەروەک هەڵۆیەک کە دەنیشێتە سەر نێچیرەکەی. 26
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
ئەگەر بڵێم:”سکاڵاکەی خۆم فەرامۆش دەکەم و واز لە ڕووگرژی دەهێنم و زەردەخەنە دەخەمە سەر لێوەکانم،“ 27
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
لەگەڵ ئەوەشدا لە هەموو ئازارەکانم دەترسم، چونکە دەزانم بێتاوانم ناکەیت. 28
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
من تاوانبار دەکرێم، ئیتر بۆچی بەخۆڕایی خۆم ماندوو بکەم؟ 29
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
ئەگەر بە بەفراو خۆم بشۆم و دەستەکانم بە ئەسپۆن پاک بکەمەوە، 30
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
لەناو چاڵێک ڕیخ نوقومم دەکەیت، تەنانەت جلوبەرگەکەم قێزم لێ دەکەنەوە. 31
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
«ئەو وەک من مرۆڤ نییە هەتا وەڵامی بدەمەوە و لە دادگا ڕووبەڕووی یەک ببینەوە. 32
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
خۆزگە ناوبژیوانێک لەنێوانمان دەبوو، دەستی لەسەر هەردووکمان دادەنا، 33
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
تاوەکو کوتەکەکەی خودام لەسەر هەڵبگرێت و ترسەکەی نەمتۆقێنێت. 34
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
ئەو کاتە قسەم دەکرد و لێی نەدەترسام، چونکە من بەو شێوەیە نیم کە ئەو لێم تێگەیشتووە.» 35
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

< ئەیوب 9 >