< ئەیوب 6 >
Då tog Job till orda och sade:
«خۆزگە دەتوانرا خەم و پەژارەکەم بکێشن و هەموو دەرد و بەڵاکەم بخەنە تای تەرازووەوە! | 2 |
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
بێگومان لە لمی دەریا قورستر دەبوو، لەبەر ئەوە بە هەڵەشەیی قسەم کرد. | 3 |
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
تیرەکانی خودای هەرە بەتوانا لە مندان و ڕۆحم لە ژەهراوەکەیان دەخواتەوە؛ بەڵا تۆقێنەرەکانی خودا لە دژی من ڕیزیان بەستووە. | 4 |
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
ئایا کەرەکێوی کە گیای هەبێت دەزەڕێنێت، یان گا لەسەر ئالیکەکەی دەقۆڕێنێت؟ | 5 |
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
ئایا خواردنێکی بێ تام بەبێ خوێ دەخورێت، یان لینجاوی پاڵپینە تامی هەیە؟ | 6 |
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
من قێز لەو خواردنانە دەکەمەوە، نەفسم ڕەتیان دەکاتەوە دەستیان لێ بدەم. | 7 |
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
«خۆزگە داواکارییەکەم دەهاتە دی و ئەوەی چاوەڕێم دەکرد خودا پێی دەدام، | 8 |
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
کە خودا ڕازی بێت وردوخاشم بکات و دەستی لێم بکاتەوە تاوەکو ژیانم ببڕێتەوە! | 9 |
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
هەرچەندە ئازارەکانم دەستم لێ ناپارێزن، بەڵام هەتا ئێستاش دڵنەواییەکەم ئەمەیە، کە نکۆڵیم لە وشەکانی خودا پیرۆزەکە نەکردووە. | 10 |
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
«هێزی من چییە هەتا چاوەڕوان بم و کۆتاییم چییە هەتا دانبەخۆمدا بگرم؟ | 11 |
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
ئایا هێزم هێزی بەردە؟ یان گۆشتم بڕۆنزە؟ | 12 |
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
سەرکەوتن لە من دوورکەوتووەتەوە، ئایا هیچ لە دەسەڵاتی مندا هەیە؟ | 13 |
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
«ئەگەر کەسێک خۆشەویستی بۆ هاوڕێکەی دەرنەبڕێت، ئەوا ڕێزی خودای هەرە بەتواناشی نەگرتووە. | 14 |
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
بەڵام براکانم وەک جۆگەی ئاو پشتیان لێکردم، وەک جۆگەی ناو دۆڵەکان پڕن و بەسەر کەنارەکانیاندا دەڕژێن. | 15 |
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
کاتێک لێڵن لەبەر شەختە بەفر تێیاندا دەتوێتەوە، | 16 |
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
بەڵام کە دەڕۆن کۆتاییان پێ دێت، کە گەرما داهات لە شوێنی خۆیان وشک دەبن. | 17 |
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
کاروانەکان لە ڕێگای خۆیان لا دەدەن، دەچنە ناو چۆڵەوانی و لەناودەچن. | 18 |
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
کاروانەکانی تێما بۆی دەگەڕێن، بازرگانەکانی شەبا هیوادارن کە بیدۆزنەوە، | 19 |
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
کە هاتنە لای بێ ئومێد بوون، بێزار بوون، چونکە متمانەیان پێی کردبوو. | 20 |
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
ئێستا ئێوەش وەک ئەوتان لێهاتووە، سوودتان نییە، بینیتان کە چیم بەسەرهاتووە ئێوە تۆقین. | 21 |
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
ئایا هیچ کاتێک پێم گوتن:”لە پێناوی من شتێک بدەن، بە سامانی خۆتان بمکڕنەوە، | 22 |
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
لە دەستی دوژمن دەربازم بکەن، لە دەستی ستەمکار بمکڕنەوە؟“ | 23 |
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
«فێرم بکەن، من بێدەنگ دەبم، تێمبگەیەنن لە چ شتێک گومڕا بووم! | 24 |
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
ئای، قسەی ڕاست چەند بریندارکەرە! بەڵام ئەو بەڵگانەی کە دەیانهێننەوە چی دەسەلمێنن؟ | 25 |
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
ئایا لەسەر قسەکانم سەرزەنشتم دەکەن، ئەوەی دەیڵێم بە با دەڕوات؟ | 26 |
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
بەڵکو ئێوە هەتیو دەفرۆشن و چاڵ بۆ هاوڕێی خۆتان هەڵدەکەنن. | 27 |
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
«ئێستا باش تێم بڕوانن، چونکە من لە ڕووی ئێوەدا درۆ ناکەم. | 28 |
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
تکایە پاشگەز بنەوە! ستەمم لێ مەکەن، ئەگینا ڕاستودروستییەکەم دەخەنە گومانەوە. | 29 |
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
ئایا بەدکاری لەسەر زاری منە، یان زمانم تامی خراپەکاری جیا ناکاتەوە؟ | 30 |
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?