< ئەیوب 5 >

«ئێستا بانگ بکە، بزانە کێ وەڵامت دەداتەوە؟ ڕوو لە کام لە پیرۆزان دەکەیت؟ 1
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
قین گێل دەکوژێت و بەغیلیش ساویلکە دەمرێنێت. 2
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
من گێلێکم بینی ڕەگی داکوتا، بەڵام لەناکاو ماڵەکەی بە نەفرەت کرا: 3
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
با کوڕەکانی لە ئاسوودەیی بەدوور بن، لە دادگا تێکبشکێنرێن و کەس فریایان نەکەوێت. 4
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
دروێنەکەیان کەسانی برسی دەیخۆن، ئەگەر لەناو دڕکیش بێت هەر دەیبەن، تینووش سامانەکەی هەڵدەقورتێنێت، 5
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
چونکە بەڵا لەناو خۆڵەوە دەرناچێت و چەرمەسەریش لە زەوییەوە ناڕووێت. 6
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
بەڵام مرۆڤ بۆ چەرمەسەری لەدایک دەبێت، وەک چۆن پریشکی ئاگر هەڵدەستێت. 7
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
«بەڵام ئەگەر من لە جێی تۆ بوومایە داوام لە خودا دەکرد و کێشەی خۆمم دەدایە دەست ئەو. 8
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
ئەوەی کارە مەزنەکانی کردووە کە ناپشکێنرێن و کارە سەرسوڕهێنەرەکان کە لە ژماردن نایەن. 9
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
ئەوەی باران بەسەر ڕووی زەویدا دەبارێنێت و ئاو بۆ سەر ڕووی دەشتودەر دەنێرێت. 10
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
ئەوەی بێفیزەکان بەرزدەکاتەوە، هەروەها خەمبارەکان بەرەو دڵنیایی دەبات. 11
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
ئەو تەگبیری تەڵەکەبازان پووچ دەکاتەوە بۆ ئەوەی هیچ کارێک لەسەر دەستی ئەوان سەرکەوتوو نەبێت. 12
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
ئەوەی داناکان بە فێڵبازی خۆیانەوە دەگرێت، ڕاوێژی تەڵەکەبازان ڕادەماڵێت. 13
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
لە ڕۆژدا تاریکی بەسەریاندا دێت، لە نیوەڕۆشدا بە پەلکوتان دەڕۆن وەک بە شەو. 14
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
ئەو نەدار لە دەمی خراپەکار و لە دەستی ستەمکار ڕزگار دەکات. 15
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
جا زەلیل بە هیوا دەبێت و ناڕەوا دەمی دادەخات. 16
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
«سەرزەنشتکردن لەلایەن خوداوە بەرەکەتە، لەبەر ئەوە تەمبێکردنی خودای هەرە بەتوانا ڕەت مەکەرەوە. 17
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
لەبەر ئەوەی ئەو بریندار دەکات و برینیش ساڕێژ دەکات، وردوخاش دەکات و بە دەستەکانی خۆی دەیگرێتەوە. 18
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
لە شەش بەڵا ڕزگارت دەکات و لە حەوتەمیش خراپەت لێ ناکەوێت. 19
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
لە قاتوقڕیدا لە مردن دەتکڕێتەوە و لە جەنگیشدا لە دەمی شمشێر. 20
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
لە خەنجەری زمان پارێزراو دەبیت، کە وێرانە ڕووت تێ دەکات ناترسیت. 21
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
بە وێرانی و قاتوقڕی پێدەکەنیت و لە ئاژەڵە دڕندەکان ناترسیت، 22
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
چونکە لەگەڵ بەردەکانی دەشتودەر پەیمانت دەبێت و ئاژەڵە کێوییەکان ئاشتیت لەگەڵ دەبەستن. 23
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
جا دەزانیت کە ڕەشماڵەکەت سەلامەتە و سەرژمێری ماڵەکەت دەکەیت و هیچت ون نەبووە. 24
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
ئەو کاتە دەزانیت کە منداڵت چەند زۆر دەبن و نەوەکانت وەک گیای زەوی دەبن. 25
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
لەوپەڕی تەندروستیدا دەچیتە ناو گۆڕەوە وەک هەڵگرتنی کۆڵێک لە کاتی خۆیدا. 26
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
«ئێمە لەمە وردبووینەوە و بینیمان کە ڕاستە، جا تۆش گوێ بگرە و لە ژیانی خۆتدا پەیڕەوی بکە.» 27
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.

< ئەیوب 5 >