< ئەیوب 21 >
Därefter tog Job till orda och sade:
«بە گوێگرتن گوێ لە قسەکانم بگرن؛ با ئەمە ببێتە دڵنەواییتان. | 2 |
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
بەرگەم بگرن کە قسە دەکەم و پاش قسەکانم گاڵتە بکەن. | 3 |
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
«ئایا من سکاڵاکەم لە مرۆڤە؟ بۆچی ئارامیم لێ نەبڕێت؟ | 4 |
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
ڕووم لێ بکەن، واقتان وڕبمێنێت و دەست بخەنە سەر دەمتان. | 5 |
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
کاتێک بەبیرم دێتەوە دەتۆقم؛ موچڕکە بە لەشمدا دێت. | 6 |
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
بۆچی بەدکاران دەژین و پیر دەبن، هەروەها بە هێزەوە زاڵ دەبن؟ | 7 |
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
نەوەیان لەبەردەمیان لەگەڵیان ڕاوەستاوە، وەچەیان لەبەرچاویانە. | 8 |
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
ماڵەکانیان لە ترس دڵنیایە؛ کوتەکی خودا بەسەریانەوە نییە. | 9 |
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
گایەکەیان دەپەڕێت و هەڵە ناکات؛ مانگاکەیان ئاوس دەبێت و لە باری ناچێت. | 10 |
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
منداڵەکانیان وەک مەڕ بەڕەڵا دەکرێن؛ شیرەخۆرەکانیان سەما دەکەن. | 11 |
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
دەف و قیسارە بەدەستەوە دەگرن؛ بە دەنگی دووزەلە دڵخۆش دەبن. | 12 |
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
ڕۆژگاریان بە خێروخۆشی بەسەردەبەن و بە ئارامییەوە بۆ ناو جیهانی مردووان شۆڕ دەبنەوە. (Sheol ) | 13 |
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol )
لەگەڵ ئەوەشدا بە خودا دەڵێن:”لێمان دوور بکەوە! دڵخۆش نابین بە ناسینی ڕێگاکانت. | 14 |
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
توانادارەکە کێیە هەتا خزمەتی بکەین؟ سوودی چی دەبینین کە لێی بپاڕێینەوە؟“ | 15 |
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
بەڵام خێروخۆشییان لە دەستی خۆیان نییە، با ڕاوێژی بەدکاران لێم دوور بێت. | 16 |
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
«چەند کەم چرای بەدکاران دەکوژێتەوە و کارەساتیان بەسەردێت، یان خودا لە تووڕەیی خۆیدا ئازاری کردووە بە بەشیان؟ | 17 |
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
یان وەک کا بن لەبەردەم با و وەک ئەو سەرکۆزەرەی ڕەشەبا بردوویەتی؟ | 18 |
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
دەگوترێت:”خودا تاوانی بەدکاران بۆ کوڕەکانیان هەڵدەگرێت.“با سزای گیانی خۆیان بدات تاوەکو بزانن! | 19 |
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
با چاوەکانیان لەناوچوونەکەیان ببینن، لە جامی تووڕەیی خودای هەرە بەتوانا بخۆنەوە، | 20 |
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
چونکە لەدوای ئەوان، کە ژمارەی مانگەکانیان تەواو دەبێت، ئایا گوێ بە کەسوکاریان دەدەن؟ | 21 |
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
«ئایا خودا فێری زانین دەکرێت، ئەو کە دادوەری پایەدارەکان دەکات؟ | 22 |
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
کەسانێک هەن لەوپەڕی تەندروستیدا دەمرن، کاتێک بە تەواوی دڵنیا و ئارامن، | 23 |
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
لەشیان ساغن و مۆخی ناو ئێسکەکانیان هێشتا تەڕە. | 24 |
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
کەسانێکی دیکەش بە پەژارەوە دەمرن و تامی خێروخۆشییان نەکردووە. | 25 |
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
هەردووکیان پێکەوە لەناو گڵ ڕادەکشێن و کرم دایاندەپۆشێت. | 26 |
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
«بیرکردنەوەی ئێوە باش دەزانم و ئەو پیلانانەی بۆ ستەملێکردنم داتانناوە، | 27 |
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
چونکە دەڵێن:”کوا ماڵی گەورە پیاوەکە؟ کوا چادری نشینگەی خراپەکاران؟“ | 28 |
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
ئایا پرسیارتان لە ڕێبواران نەکردووە و سەرنجتان نەداوەتە هەواڵەکانیان؟ | 29 |
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
بەدکار لە ڕۆژی کارەسات هەڵدێت، ئایا لە ڕۆژی تووڕەیی دەرباز دەبێت؟ | 30 |
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
کێ بەرەو ڕوو لەسەر ڕەفتارەکەی سەرزەنشتی دەکات؟ کێ سزای دەدات لەسەر ئەوەی کردوویەتی؟ | 31 |
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
ئەو بەرەو گۆڕەکان دەبردرێت و لەسەر گۆڕستان شەوارە دەگرێت. | 32 |
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
قوڕی دۆڵەکە شیرینە بۆ ئەو؛ هەموو مرۆڤ بەدوایەوە دەڕۆن و لەپێشیشیەوە بەبێ ژمارە. | 33 |
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
«ئیتر چۆن بە قسەی پڕوپووچ دڵنەواییم دەدەنەوە؟ لە وەڵامەکانتان تەنها بێوەفایی دەبینم!» | 34 |
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.